Senaste inläggen

Av Caroline Jakobsson - 3 april 2012 05:30

Tiden går och nu redan är det april månad. Vad har då hänt sedan sist med långlopp och löpbandstest?

Jo, bland annat har jag varit en vecka till fjälls i Ramundberget och haft det finfint fast med ändå närvarande stress. Varje dag blev det längdskidor och alpint och skidpassen blev ca 20- 25 km långa och härliga :) All annan ledig tid gick istället för att slappa och umgås och ha det bra åt att ja, just det...skriva examensarbete på dator.


Väl hemma blev min käre sambo bra sjuk och jag drog själv ner min träning dels för att jag är ute och gör praktik på skola och sedan pluggar en massa på kvällstid (stress) samt för rädsla att själv åka dit. Dock klarade jag mig inte utan det blev en ännu värre infektion med feber i 4 dagar och hosta, hosta, hosta, hosta och heshet. Därtill upphostningar med gult slem och blod och en kur antibiotika.


I form nu? Nja, knappast. Blir åter igen att börja om, men jag börjar bli van av alla prövningar. Dessutom är jag glad över att vi är i början av april och att det är drygt en månad tills jag vill börja motionstävla med bättre form.


Schemat då? Jo, vi smider fina planer hemmavid att tävla en hel del i motionslopp i sommar just för att vi vill och att vi tycker att det är kul. Pallar bara kroppen och foten kommer jag själv mestadels att köra löptävlingar, medan min sambo kommer att tävla främst i cykel. Själv gillar jag mer terränglöpning, mountainbikecykling och lite mer leriga aktiviteter. Hoppas kunna köra något riktigt roligt och långt multipass i sommar med någon timme löpning, någon timme cykling och någon timme paddling :) Härligt, härligt!


Ja, just ja. Jag har antagit en utmaning! Ännu en till. Jag håller på att lära mig simma. Chockad? Jo, jag kan förstå det. Alla jag känner vet att jag inte gillar att vara i vatten och absolut inte gillar att vara med huvudet under vattenytan. Nu har jag dock tagit tag i det rejält då jag går en crawlkurs. Det är också tack vare min sambo, annars hade jag aldrig gjort det. Steg 1 var för mig att doppa huvudet utan att få panik och blåsa ut all luft på en gång samt att försöka bli mer "vän" med vattnet.


Många har också frågat hur jag kunnat bibehålla en hyffsad form samtidigt som jag drabbats av alldeles för många infektioner under vintern och opererat foten med efterföljande rehab. Jag kommer snart lägga in ett litet inlägg där jag visar vad jag tränat under hösten, men jag tror dels det beror på 3 faktorer;


1) Tidigare träning i bagaget (jag har under 4 år tränat mer än 600 effektiva timmar per år i konditionsidrotter som multisportare)

2) MOTIVATION! Vilja att ta ut sig och vilja att träna och tävla

3) Effektivitet (något lugnare pass, några hårda pass samt ytterst få "mittemellan"- pass, AII --> utifrån min träningsfilosofi) 


Under hösten och början av vintern har även jag haft mina mentala svackor. Jag går inte runt med ond fot och tränar alternativt med lyckorus i huvudet, utan det är helt klart en prövning när mål finns uppsatta och jag egentligen vill göra det jag helst av allt vill- att springa. Dock måste man på något sätt intala sig att se de möjligheter som finns och försöka att inse att det högst troligt bara är tillfälligt. Sedan kan det vara bra att påminna sig om att det existerar bra mycket värre saker i livet än att inte kunna träna som man vill och göra som man vill, men lever man med idrottande som livsstil går det inte förneka att det faktiskt är jobbigt.


Utan att visa precist schema just nu så kan jag säga att jag försökt tagit tillfällena i akt att röra på mig i vardagen. På jobbet har jag hoppat på kryckor upp och ner i trappen istället för att ta hissen och inte heller tagit skjuts utan istället försökt hoppat mig fram för att få röra på mig lite. Jag har så snart jag kunnat börjat med att cykla trainer, jag har efter jag tagit stygnen börjat köra vattenlöpning, jag har tränat stakning runt sambons travbana runt och runt och runt. Vad mer har jag gjort? Jag har kört överkroppspass hemma som ändå gett bra flås med stakning med slangar, massvis med armhävningar etc etc samt kört kajakmaskin samt också roddmaskin och crosstrainer etc.


Det finns mycket som går, men att man måste ta hänsyn till val av rörelseform samt intensitet. Lära sig att se möjligheter och hålla modet uppe. Jag har också (dock inget jag rekommenderar) hoppat några löppass på kryckor på kvällar när ingen sett mig. Det känns ju urbota fånigt men ack vilken bra flåsträning och träning för överkroppen. Anledningen till varför jag inte rekommenderar det är dels risken för seninflammationer i handleder etc (det gäller att ta de tjockaste vantarna/handskarna man har) och snedbelastning för det friska benet. Pulsen skulle jag dock uppskatta till runt AI- AII puls (ca 60- 85 % av maxpuls) och hoppar man mellan 30 min till 1 tim får man finfin pulsträning också ;) :/


Nedan bjussar jag på bilder från fjällvistelsen! Mera fjällen utan plugg i framtiden tack! :)


         

ANNONS
Av Caroline Jakobsson - 1 mars 2012 09:56

Passa på att anmäl er till vintern sista teknikkurs i skejt: Lär Dig Skejta! (klicka på texten)

Kursen passar både nybörjare och mer erfarna åkare då vi har olika instruktörer.


Min träning i veckan? I tisdags blev det intervaller med tisdagsträningsgruppen som för tillfället endast var 4 åkare (Vasaloppsveckan??). Jag körde skate på hårda spår runt utsiktslingan och fick således testa på lite fart och öva upp balansen när det slirade lite i kurvorna ;) I går kombinerande jag min 10 timmars pluggdag med en löptur på 10 km på kvällen. Kroppen känns fortsatt pigg och bra och jag kan fortfarande inte förstå det då jag känner mig ganska stressad mentalt med deadline idag... Men jag tackar och tar emot ;)


Ha en fin dag!



ANNONS
Av Caroline Jakobsson - 28 februari 2012 06:30

Hej ni som ändå går in på bloggen med jämna mellanrum och läser. Självklart skulle jag vilja lägga ut lite mer berättelser och bilder om träning och friluftsliv, men ska jag vara ärlig har jag fram till sommaren ett enormt hektiskt schema med jobb och plugg. Därefter ska det bli ändring.


Några ljuspunkter sedan sist:


* Foten har fungerat bättre och bättre. Från att kunnat jogga, men haft ont vid varje skidpass jag genomfört har jag dels kunnat börja springa intervaller, men också åka skidor och dessutom tävlat! :) Det blev en chansning att ställa upp på Södra Berget Runt som första tävling, men jag la på extra med fäste så jag skulle ha bergfäste och inte "halka" med foten i ytterläget och det gick vägen.


* Prestationsförmågan! Trots mycket förkylningar, operation av fotleden och överhopning med plugg och jobb så har jag med minimal träning lyckats behålla på prestationsförmåga på en bra lägsta nivå!! Det är otroligt hur kroppen fungerar egentligen. Med tidseffektiv träning och motivation att träna och tävla kommer man långt. Föreställ er skillnaden mellan att stå på en startlinje och inte känna så stort sug utan vara lite mättad jämfört med att verkligen inte kunna ta saker för givet längre utan vilja, vilja, vilja och vara hungrig! Hungrig på att träna och hungrig på att ta ut sig och känna pulsen :)


* Jag betar av moment för moment i min karriärsmässiga målsättning och kommer närmare och närmare målet nu även om det tar emot när det vissa veckor är jobb från tidig morgon till sen kväll 7 dagar i veckan. Jag ser mållinjen till ett mer harmoniskt leverne.


* Företaget! Företaget växer mer och mer och denna vintern har vi förutom haft tester även haft flertalet skidkurser/teknikkurser! Det har varit väldigt kul och inspirerande och är defintivt något vi kommer att bygga vidare mer på. I sommar väntar bland annat ett sommarläger med nybörjarkurs på rullskidor och barmarksläger. Håll utkik på vår hemsida som länkas till på höger sida.  


* Jag trivs ofantligt bra där jag numera bor med alla djur och natur in på knuten. Jag kan snöra på mig skorna och bege mig ut på en finfin runda alldeles utanför dörren. Jag kan träna stakning samt köra skate och draghund på en 500 m travbana mindre än 100 m från hemmet.


* Jag försöker se möjligheter, peppa mig själv och har insett att vi klarar så mycket mer än vi tror. DOCK är det självfallet enormt viktigt att lyssna på kroppen och leva balanserat, men vissa perioder är det oundvikligen mer hektiskt än andra. Det gäller att försöka leva harmoniskt i ett organisatoriskt kaos och det är precis lika svårt som det låter. Att prioritera är ett ledord och det kan vara svårt för en 100 % människa som vill vara nöjd med allt man tar sig an som studier, jobb, hem, träning, vänner etc. Till sommarn ska jag bjuda mina vänner på en fin grillmiddag för all tid jag nu försakat genom att inte hinna..Att träna i vardagen är något jag verkligen är beroende av för hela min existens. Det blir absolut inte ofta och det finns ingen plan som jag nu klarar av att följa, men just att få röra på sig är mitt sätt att ventilera. Det är inte heller fel att faktiskt umgås med andra när man tränar, man hinner surra mycket på ett långpass löpning :)


Nedan visar jag mina resultat från vinterns skidtävlingar. Sedan mitten av januari har jag åkt i snitt 2 pass per vecka inkl tävlingar :) Effektivt, men bra! Min medelpuls under långloppen har alla legat på kring 91- 92 % av maxpuls :) Livet på > 90 % av maxpuls är underbart, eller hur? Själva träningen har legat på ca 4 pass per vecka, mer har jag inte hunnit och just nu är det bara så.


Södra Berget Runt 29 jan

Tid: 1.16.11
Klass: Damer 20 km
Placering: 3:a

Resultat här

Kommentar: Denna tävling blev en ordentlig humörhöjare för mig! Jag hade dels väntat mig lite bakslag med foten samt att prestationen skulle vara betydligt sämre. Det är inte ofta jag varit så nervös innan ett lopp faktiskt, just till följd av att jag inte alls visste vad jag hade att vänta mig. Det enda minus under loppet var förutom dåligt glid (för mkt fäste) att andningen strulade lite och det blev pipandning från Lv5 in till mål i alla uppförs. Kan ha varit den 2 v långa förkylningen två veckor innan tävlingen med hosta, hosta, hosta som ställde till det, jag vet inte. En annan kul sak var att min sambo, som hamnade lite efter i starten, inte kom ikapp mig utan att jag slog honom med 3 sekunder! Familjestrid deluxe :)

Medelpad Classic Ski 11 feb

Tid: 1.13.21

Klass: Damer 20 km

Placering: 1:a :)


Resultat här!


Kommentar: Vilket härligt lopp på en annars kall, kall vinterdag. Istället för utlovat kring minus 5 till minus 8 grader var det istället nästan -15 grader på starten i Ljustorp. Detta medförde ganska kärvt före den första biten, men sedan blev det bara bättre och bättre ju närmare Bergeforsen man kom. Min kropp kändes jättepigg för dagen och jag fick det mest behagliga lopp man kan önska sig, där jag hela tiden körde taktiskt. I och för sig kan man ju ifrågasätta detta när det visades att jag hade nästan 92 % av maxpuls i medel....;) men känslan var ändå lätt och behaglig. Efter ett antal kilometer i klungkörning med flertalet personer, där det var ryckig och ojämn åkning tog jag täten i gruppen och körde på litegrann. När jag vände mig om efter någon kilometer var det bara 3 ur gruppen som var kvar; jag, en annan tjej och så min käre sambo som naglade sig fast i våra ryggar. Då jag inte kände för att dra själv hela tiden släppte jag upp den andra tjejen till täten och hon visade sig sedan vara mycket dragvillig. När det var ungefär 1 km kvar till mål beslöt jag mig att göra ett försök i den sega backen upp mot stadion. Det gick vägen och jag kunde staka mig i mål som lycklig segrare i damklassen. Tyvärr kom dock min sambo med snabba stavistättningar på slutet och vräkte sig förbi mig på upploppet trots att han var så trött så han inte orkade dra en meter under loppet ;) Jag unnar honom det och tycker det är superkul att vi kan träna och tävla tillsammans och peppa varandra i familjen!


Njurunda Runt 18 feb

Tid: 1.19.31

Klass: Damer 22 km

Placering: 1:a :)


Leta er fram till resultat här. Tyvärr finns ingen direktlänk jag kan hitta. Gå på tävlingar, Njurunda Runt och sedan 2012.

Kommentar: Oooo, här fick min sambo stor revansch på min ironiska kaxighet ;) Jag trodde verkligen jag skulle ha en fin, fin chans då denna bana innehåller så mycket stakning och att jag känt mig starkare på stakning än på diagnonal (tacka all kryckhoppning i höst). Hur som helst följdes vi åt största delen av loppet där jag verkligen försöka bita mig fast i ryggtavlan så mycket jag bara kunde. Första km låg vi i en grupp tillsammans, sedan utspridda där jag emellanåt var väldigt nära att täppa igen luckan för att sedan se den drygas ut. I stort sett hela loppet blev därigenom soloåkning och i mål skiljde det 10 sekunder i familjestriden. 2- 1 till Martin denna säsong :) Grattis :)

Loppet då? Jo, det var inte det piggaste jag gjort och inte kraftlöst heller, ett medellopp med andra ord. Tyvärr blev foten inte så glad av det svårvallade föret med massvis av tjuvsläpp, men det mesta går ju över ändå. Loppet var fint anordnat förutom en stor aspekt. Om 22 km klassen ska starta efter 44 km klassen med säkert runt 200 personer så behövs antingen fler spår eller längre tid mellan klasserna. Detta lopp blev emellanåt katastrofalt irriterande (dock lika för alla i 22 km klassen) när vi ganska så snart började komma ikapp åkare i 44 km klassen. Det blev därmed otaliga besök ut i det ojämna och betydligt kärvare skoterspåret för att springa om en och en åkare och allra värst var det när det var stora lemmeltåg som skulle passeras. Många krafter försvann och värst var det mot slutet när man kom ikapp snabbare och snabbare åkare och att vissa inte ville släppa in en i spåren utan ökade när man försökte springa om. Det är tacksamt att springa utanför då där det är mjukt och segare före :/ Nu var det lika för alla i 22 klassen, men absolut något att tänka på till senare år för arrangörerna (min hemmaklubb).


Löpbandstest 26 feb

3000 meter, 0,5 % lutning (fråga mig inte varför jag inte sprang på 1 % som jag brukar)

Tid: 10.55 (16,5 km/h).


Kommentar: Oplanerat test! Jag kände mig så urlakad i skallen och kroppen efter att först haft vinterkräksjukan i början av veckan och legat helt däckad i 2 dagar, sedan plugg, plugg och åter plugg resten av veckan. Därmed så tänkte  jag springa någon enstaka 1 km´s på hastigheten 16,5 km/h för att väcka benen lite till liv. Jag började springa, närmade mig 1 km, var inte trött alls och beslöt mig springa 2 km på en gång, närmade mig 2 km, var inte trött alls och sen sista 500 m började det ta emot. Självfallet vet jag med mig att det på längre distanser (om man nu kan kalla 3 km långt) är lättare att springa på löpband då farten är jämn, men faktum är att jag inte sprungit snabbare någon annan gång när jag jämför med mig själv. Jag har därmed lyckats hålla mig på en hyffsad nivå med väldigt lite träning och det är kul :) Väldigt kul dessutom :)


Bild på mig från målgång på Njurunda Runt 22 km, tagen från www.njurundaskidklubb.com

 


Bjuder på vinterbild från härliga Österrike, häftigt och helt underbart :)

 



Av Caroline Jakobsson - 5 december 2011 16:37

Jo, trots allt blir foten ändå bättre och bättre. Förra veckan kändes det varje steg jag tog, men nu känns det faktiskt ganska bra vilket ger mig en positiv framtidssyn. När jag har mycket i jobb och skola är det träning som hjälper mig ventilera och blir den möjligheten bortspolad så är det ibland svårt att hålla humöret på topp.

Nu ska jag ta mig igenom en hemtentevecka kombinerat med arbete och sen släpper det lite på trycket där. Jag ser verkligen fram emot lite julledighet som jag ska unna mig och hoppas då att foten är med på noterna för lite (mycket) skidåkning :) Livet är bra härligt ändå när man tänker efter! Jag ska definitivt försöka att lära mig att leva mer i nuet än att leva med målbilden uppsatt framför ögonen, jag tror dessutom att allt blir så mycket mer harmoniskt då.


Nedan följer en liten lista över det lilla jag tränat sen sist. Kommer också lägga in några julmysiga bilder nu lagom till jul.

 

Lördag 26 nov:

Första passet trainerintervaller på ganska låg belastning 220 W, men hög kadens (not good, foten sparkade bakut dagen efter)


Söndag 27 nov:

Pass 1) Trainer väldigt lätt belastning, hög kadens 45 min


Pass 2) Styrkestaksintervaller med min käre pojkvän 30 min (vilken enorm lyx att få träna med sin älskling och dela intressen och puscha varandra i vardagen)


Måndag 28 november:

Blev 20 eller faktiskt 21 varv enbart stakning runt min käre pojkväns travbana. Total sträcka lite över 10 km. Verkligen ett superhärligt pass och faktiskt känner jag mig bara starkare och starkare i överkroppen sedan operationen.



Tisdag 29 november:

Pass 1) Vattenlöpningsintervaller på Himlabadet i Sundsvall. Total tid tränade jag 50 min varav intervallerna bestod av 4* 4 min med halva vilan. Superhärligt med hög puls!!!


Pass 2) Styrkestak 30 min runt travbanan samt styrketräning mage 3* 5min. Snöläget var verkligen uruselt så några gånger höll jag faktiskt på att fastna...inte bra för fossingen tänkte jag och avbröt för att köra lite styrke inne i stället. Kvällen avslutades sedan med glögg och fika med tisdagsträningsgänget. Vi får tacka Martin Ondrasek så mycket för gästfriheten tycker jag :)


Onsdag 30 november:

Ofrivillig vila på grund av ett ofrivilligt projekt. Punkt slut.


Torsdag 1 december:

Crosstrainer + cykel på EGO följt av styrketräning överkropp. Total tid ca 50- 60 min. Började också köra min sista fas i fotrehab- programmet innan jag snart får testa jogga på foten....å åka skidor!!!!!


Fredag 2 december:

VILA


Lördag 3 december:

Trainer"testare" eller i alla fall AIII låg (tröskel). Ville ej få bakslag med foten så testade bara köra stegrande först på 150 W, sen 15 min på 170 W, sen 10 min på 200 W, sen neråt igen. Tränade totalt 60 min tror jag.

 

Söndag 4 december:

Pass 1: Trainer AI på fm 40 min på 140 W, sen var cykeln upptagen (jag kom igång för sent)

Pass 2: Crosstrainer 20 min på EGO följt av styrketräning överkropp där jag körde på ganska hårt.


Ha det gott allesammans!


//Caroline

        

Av Caroline Jakobsson - 28 november 2011 06:00

Ja, vad ska man då egentligen skriva om när man har en tränings- och friluftsblogg och inte kan träna så mycket just nu...det är frågan. Ni ska bara veta hur mycket jag längtar efter att få snöra på mig skorna och bege mig ut på en lång och lugn löptur på snöiga stigar pulsandes i lite snö....lägg till pannlampa och månsken och underbar tystnad på det...mums.


Just nu får jag göra det jag kan i träningsväg (styrka, lätt trainer, kajakmaskin, stakning skidor), men trots jag tycker jag anpassat mig bra tycker jag foten läker väldigt långsamt och det känns verkligen inte som det enligt min läkare ska kännas. Att jag inte ska känna av fotleden, att det inte ska vara svullet. Jo ni, tycker det känns lite som det är sårigt och irriterat i fotleden och svullnaden är fortfarande så att det är svårt att urskilja fotknölen. Det är verkligen inte lätt att veta exakt vad som är bäst, vad är för lite och vad är för mycket...särskilt när man inte känner jättemycket just under aktivitet som trainercykling. Tycker jag smygit igång med watten och ökat långsamt. Imorgon är det 5 v post- op och de där 4 veckorna tills jag skulle vara hyffsat tillbaka enligt första besöket har passerat long gone känns det som. Vet inte om jag får förlänga mina faser från sjukgymnasten och skjuta på joggdebut (50 m åt gången i 15 min total tid) till slutet av dec för att lägga på mer och mer övningar när det fortfarande smärtar är kanske sådär :/


Grrr, hela skidsäsongen känns ju som över när jag kommer kunna åka skidor och springa och just nu känns det ganska down när jag känner så tydligt bara jag promenerar. Så ni som är hela och krya, fatta vilken lyx ni har att själva kunna bestämma om och när ni kan snöra på er alla saker och ge er ut. Hoppas jag också kommer att få den lyxen framöver för mina sista år som idrottare har varit kantade av diverse prövningar. Jag vill verkligen kunna använda min kropp som redskap och hoppas att jag kommer kunna det framöver. Kommer kanske lägga ut vad jag hittills tränat sedan 25 oktober, här kommer iaf en liten planering (nog för att den revideras var och varannan dag). Nu gäller det hitta positiv styrka att stå ut att läsa om träning och friluftsliv, men inte kunna göra vad man vill själv. Jag får mig en rejäl träning i att se MÖJLIGHETER istället för hinder. Röra sig fungerar ju, det är bara det att man inte kan göra det man vill göra och i den intensitet och varaktighet man vill göra dessa aktiviteter i.


Lördag 26 nov:

Första passet trainerintervaller på ganska låg belastning 220 W, men hög kadens (not good, foten sparkade bakut dagen efter)


Söndag 27 nov:

Pass 1) Trainer väldigt lätt belastning, hög kadens 45 min

Pass 2) Styrkestaksintervaller med min käre pojkvän 30 min (vilken enorm lyx att få träna med sin älskling och dela intressen och puscha varandra i vardagen)


Måndag 28 november:

Blir lätt trainer kombinerat med styrkeövningar hemma alternativt styrkestak skidor när jag kommer hem.


Tisdag 29 november:

Pass 1) Vattenlöpning AIII

Pass 2) Styrkestak AIII


Onsdag 30 november:

Ev kajakmaskin eller trainer AI


Torsdag 1 december:

Trainer AI + överkroppsprogram styrke


Fredag 2 december:

VILA


Nedan några få bilder på min fot, dels några dagar efter operation, dels ca 10 dagar efter operation och nästa precis 14 dagar efter operation. Blödning kan man kalla det. Hör tyvärr inte till vanligheterna, men heter man Caroline kan man nog få de flesta komplikationer som finns på listan.


       

Av Caroline Jakobsson - 11 november 2011 07:00

Blogguppehållet har nu varat länge, men det har sina orsaker. Agendan har varit fullspäckad med diverse att göra, dock så planerar jag att framöver lägga ut mer tränings- och friluftsinlägg. Jag har mina drömmar och mål i sikte kvar med mitt motionerande och hoppas jag tar mig dit :) En vardag i harmoni med lagom mycket motion och lite tävlingar emellanåt för att stilla tävlingsdjävulen i mig. Bland annat skulle jag gärna vilja göra debut i multisport på motionsnivå, varför inte Åre Extreme Challenge, någon Sverige Cup deltävling eller något fjällmaraton. Jag verkligen älskar sådana tävlingar och har saknat dem sedan jag la av på högre nivå kring 2006...jag hade då ambitioner att bli en riktigt bra multisportare som fick åka runt på tävlingar i utlandet, men alla gånger går det inte som man vill och skador är inget som går att negligera. Nu vill jag hitta en fin balans och slippa skador så jag kan njuta av livet fullt ut med jobb, familj, träning, friluftsliv och vovvsen. Träning har verkligen blivit en livsstil och kan/får jag inte träna så känner jag en enorm saknad, en enorm frustration. Det kanske inte går att förstå för alla, men det är verkligen så jag känner. Det är ett slags beroende och en slags känsla som man strävar efter som jag hittills inte kunnat uppleva på något annat sätt. Det är helt magiskt när man är som ett med kroppen och naturen, det går bara inte att beskriva. För mig som motionsidrottare handlar det inte om några måsten och att jag pressar mig själv, för mig har det kommit till en punkt där jag ändå djupaste inifrån känner ett behov och en stark motivationskänsla att hålla igång, få träna i naturen och pressa upp min puls på höga hjärtslag. För mig är träningen ett sätt att öppna proppen och ventilera. Tänk att springa ett AI pass i skogen med fågelkvitter och bara få tänka och reflektera och känna sig hel i kroppen...likaså att ge sig ut och köra stenhårda intervaller. Det är en känsla, ett begär som kommer inifrån :)


Nu tillbaka till företaget. Företaget rullar nu på mer och mer med kvälls- och helgjobb och vi har flyttat vår lokal till Team Sportia i Birsta. Jag tänkte därför passa på att föra budskapet om våra Vasaloppsläger och våra teknikkurser i längdskidåkning. Ett läger är redan fullbokat så passa på om ni vill ha en plats. Mycket ingår :)



Av Caroline Jakobsson - 10 november 2011 22:00

Ni vet det där inlägget jag skrev i somras efter foten började strula på allvar igen efter sommarens och vårens alla löptävlingar. tror jag fick hålla mig från löpning i ca 3 v igen och halta omkring på ond fot. Jag gissade ganska rätt, synd bara de rtg undersökningar jag gjort sedan 2006 varit falskt negativa, annars hade jag definitivt opererat mig tidigare.


Nedan ser ni resultatet, ritat av ortopeden som opererade mig. Osteofyt på tibia som frästes bort och skador i brosket på talus (tram tracks) eller vad det nu nu hette i brosket. Samt lite förkalkningar på ett ledband som skavde lätt mot talus.

       


Lägger också in en länk till det där nostalgi- inlägget jag la in tidigare om ett urval av de äventyrs- och frilufts- och tävlings tripper jag gjort. Längtar tillbaka!!!! :)

Av Caroline Jakobsson - 27 september 2011 22:52

Rubriken talar ganska gott för vad som hänt sedan senaste blogginlägget.


Efter min träning med juniorgänget på onsdagen (löpning följt av cirkelträning/uth- styrka/konditionsstyrka) måste jag erkänna att jag fick bra träningsvärk i benen. Just Borsowhopp/utfallssteg har en tendens att kännas rejält när man inte utfört det på längre. Det var nära jag inte kom iväg på träning på torsdagen, men när jag peppades av alla träningsinlägg på Facebook från andra aktiva tog jag mig rejält i kragen.


Varför inte gå ner på företaget och pressa sig med ett 5000 m test på löpband när jag ändå ska bort på fjället på helgen?? Sagt och gjort bestämde jag mig sent och tog mitt pick och pack och sprang ner till företaget. Efter en kort uppvärmning med stela träningsvärks- ben satte jag löpbandet på 1 % lutning (ska motsvara luftmotstånd ute) och startade med 15 km/h (4.00 min/km). Efter ca 3 km ökade jag på hastigheten till 15,5 km/h och ökade sedan ytterligare upp till 17 km/h (3.32 min/km). Trots sjunkande form och stela ben blev det en av de bättre tiderna jag fått, 19.37 eller 19.39 (måste dubbelkolla klockan) på 5000 m. Skoj och en bra start för helgen! Fredag blev sedan vila och packdag/resdag och lördag, söndag blev det två lågintensiva heldagar på fjället för jaktprov. Jag måste säga att man blir bra trött i benen av att gå/stå på fjället från tidig morgon till sen eftermiddag, det tar på även om man bara går mellan 10- 15 km totalt.


Tyvärr insjuknade jag sedan IGEN i en förkylning...helt otroligt, men sant. Kroppen säger nog sitt om mitt schema just nu, men vad tusan ska jag göra då. Skulle gärna kunna stänga av skallen ibland om jag fick. Nog om det. Nu är jag äntligen frisk och idag blev det en morgonjogg på 30 min med Ekita följt av sprättande backintervaller med bästa träningsgänget efter min praktik. Benen kändes otroligt sega på uppvärmningen och kroppen ringrostig, men trots det körde jag något snabbare på intervallerna än senaste gången :/ Och jämna tider dessutom. Alla backintervaller gick mellan 53- 55 sekunder, de flesta på 54 :)


Nu väntar sängen på mig, sedan vaknar jag med heldag praktik följt av träningsansvarig igen på kvällen. Då blir det ett löp distanspass med juniorgänget i stan jag kör barmark med! Kanske dags ta fram cykeln (MTB:n) och cykla nått pass också, vore på tiden! Får bli på torsdag och sedan kanske kombinerad styrka och löp fredag. Lördag tänkte jag hänga med ART om jag orkar med tempot. Hojta gärna till någon om ni vill samköra MTB eller nått sånt kul någon gång :)


Presentation

Mitt företag - boka mig/oss!

Klicka här för att komma till mitt företag

- Fystester

- Personlig träning

- Träningsuppläggning/rådgivn.

- Föreläsningar

- Kost

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2012
>>>

Vård kirurgen 2010 !

Läs här om min hemska upplevelse på Sundsvalls Sjukhus kirurgavdelning

Senaste inläggen

Tidigare år

Sök i bloggen

Arkiv

Kategorier

Länkar

RSS

Följ bloggen

Följ Carolines träningsblogg med Blogkeen
Följ Carolines träningsblogg med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se