Ja, då börjar det bli lite mer vinter. Skööönt. Dock lite halvknackigt att åka distanspassen på skidor när det är så ojämnt underlag, men blir bra träning för balansen. Fasen vad härligt det ska bli sen!

I måndags blev det ingen cykling, det blev vila. Är inte lika noga nu när jag inte elitsatsar, även om jag dock skulle vilja det. I tisdags blev det längdskidor, ett AI pass på Bergeforsens SK. Var även vinterns allra första skidpass för mig. Nu längtar jag efter räfflade spår och snö som ligger kvar på grankvistarna :) I dag har jag kört 4* 4 min intervaller på BSK, också det längdskidor. Skönt att få lite flås! Det är verkligen intervaller på längdskidor man behöver om man är lite ovan. Det blir helt annorlunda teknik och kraven på god balans blir mycket högre. Jag har hur mycket som helst att jobba med för det känns som att jag "sluggar" mig fram i slow motion. Jag åker nästan bara skate på vintrarna, ändå går det bra mycket bättre att åka klassiskt på de få motionstävlingar jag åker. Det är konstigt. Jag har nog en ganska dålig åkemonomi vad gäller just skate, men får köra lite specialträning med Andreas så kanske det blir bättre. En viktig sak jag saknar är STYRKA. Det är superviktigt för längdskidor eftersom det är en sån komplex under- och överkroppsidrott. Jag får nog ta och köpa ett gymkort snart så jag kan variera tyngre styrka med att köra lite magträning, slangar osv hemma.

En annan sak, nej det är ingen i vår människofamilj som haft magsjuka. Själv har jag inte haft det sedan jag bodde i husvagnen i Åre på skidläger när jag var runt 10 år gammal. Ekita har varit sjuk och det har varit jobbigt för både henne och oss. Hon blev väldigt lös i magen på sön kväll och sedan bröt det ut. Hon har kräkts 3 omgångar, annars har den pyttililla mängden dryck vi fått i henne gått rakt igenom kroppen och kommit ut i lika konsistens som intaget. Andreas och jag har fått hållit jour på nätterna, vi har gått upp varannan gång och när det väl är dags då är det snabbt som attan ut. Bara kasta på sig kläderna och ut till närmsta buske. Stackars vovve. Idag verkar det vara bättre, det är första natten nu som vi inte behövt gå ut flera omgångar. Veckan har därför varit lite speciell för oss. Vi har inte kunnat lämna henne några längre stunder alls så när vi åkte skidor i måndags så hade vi henne i bilen och efter 30 min tog jag rast från passet och passade på att gå ut med henne utifall det var dags igen. Det hade varit otroligt skönt med hundgård nu så Ekita hade kunnat gå ut själv om nätterna och göra sina behov. Det blir när vi köper hus som vi gör när vi har fått fasta jobb....... Jag skulle misstänka att det är Corona- virus Ekita råkat ut för. Läste någon artikel om att det är vanligt vintertider (ungefär som människans vinterkräksjuka). Det smittar i alla fall INTE via hund till människa så det behöver man inte oroa sig för. Smittar dock väldigt lätt från hund till hund så förmodligen har hon dragit in virus genom nosen när vi gått en del "vanliga" hud- promenader med henne på sista tiden.

Nä nu jäklar vänstar en massa fysik- plugg. Ute i sista sekund som vanligt med inlämning.

I lör blev det vila för mig. Hade en massa jobb att göra samt att vi fixade lite hemma och var ute hos uppfödaren för att köra lite apportträning med Ekita (tack för fågeln och träningen Thore!). Nu har vi en död fågel liggandes i frysen så vi kan nöta apport så att det sitter. Det sitter faktiskt väldigt bra med dummysen, Ekita söker reda på den ute och lämnar den till oss, men med död fågel är det helt annorlunda. Det ska det bli ändring på. Målet är att kunna göra apporteringstest i vinter. Utan avklarat test får man inte ställa upp i jaktprovens öppna klass. Just nu kommer vi heller inte ställa upp, dressyren i fågel är för dålig, men målet är såklart att vi någon gång ska kunna ställa upp. Första hunden är inte lätt och vi har gjort mycket fel i dressyren som nu måste "omdresseras".

En sak jag glömnt nämna. Ekita blev 2 år den 13 nov, grattis gumman! Till sommaren kommer nog hund nr 2. Ska bli kul!

I sön började jag dagen med ett 80 min distanspass AI- AII med Andreas. Vi kutade uppför alla branta backar på Södra kändes det som, EKG etc etc så min puls låg klart på AII uppför medan Andreas och Ekita skuttade lätt med utan flås. Resterande dagen blev det förberedelser inför gårdagens föreläsning om träningslära och idrottsfysiologi för Njurunda Skidklubb.

Idag blir det lite plugg samt lite jobb, känner att jag måste få återhämta mig lite då hela förra helgen var renoveringar kombinerat med massa coachingplugg, veckan har varit fokus fysik och sedan nu föreläsning i helgen.

En sak jag först tänkte inlägget skulle handla om var just semestrar.... Känns ju som att alla åker iväg på semestrar nu. Mamma och sambon drar till Bali under 2 veckor, syrran är på 3 månaders runt Jorden- resa, pappa kom nyss hem från Thailand och drar till Korea om mindre än 2 veckor (iof inte semester, han ska jobba där i 3 månader), Henrik och Bodil är i Thaliland under 2 veckor och Micke och John drar snart till Sydamerika i en månad. Vad är detta?

Själv skulle jag gärna vilja åka och vandra i Nepal, det skulle dock inte skada att först ha en kropp att lita på, jag har ju ingen aning vad kroppen kan vilja hitta på... Eller så skulle jag vilja "bestiga", dvs vandra upp till toppen av Kilimanjaro, eller kanske åka till Alaska eller....ja, det finns säkert mycket jag inte kommer på nu. Nedan syns lite bilder från min och Andreas semester (för ngr år sedan) i Turkiet. Det var en charterresa. Jag känner mig inte alls sugen på fler sådana resor, blir rastlös bara efter några dagar när det inte finns så mkt att hitta på annat än sol och bad och korta utflykter. Jag vill ha lite äventyr också! Avskyr att sitta på plan med massa fulla människor och bli utstirrad på som en utomjording för att man springer längs strandpromenaden tidiga mornar eller när det börjar skymma på kvällen. Positivt är kostnaden, det är ju billigare att åka sista minuten charter än att åka på ett 4 dgr läger i Bruksvallarna....nästan i alla fall. Nästa resa blir dock INTE charter, det blir upplevelser och äventyr och avkoppling därtill.

Ge mig tips snälla ni!

Ha det gått så hörs vi! Idag blir träningen nog cykling på företaget. Har ju inte kört intervaller sedan i fredags så det kanske är dax igen :)

Avslutar med en bild på Ekita då hon numera är 2 år!

...är kroppen genomblåst lite.

Igår pluggade jag fysik och lämnade in del 1 av min första inlämningsuppgift. Kvällen blev vikt åt renovering. Slipade spackel på en vägg och målade alla hörnen och längs taket så nu fattas bara fondtapeten som ska sättas upp, förhoppningsvis i helgen. På kvällen kl 21.00 stack jag ut på gårdagens pass. Blev endast 40 minuter så efter 15 min löpning bestämde jag mig för att testa om foten höll för en 10 min intervall runt tröskelfart. Det gjorde den och jag fick lufta luftrören och lungorna en aning. Medelfart på intervallen blev strax över 13 km/h, på platten sprang jag runt 15 km/h (4.00 på 1 km- tempo) och uppförs blev det saktare. Blev en bra tröskelintervall.

Idag har vi hämtat nya företagskläder, sen har jag pluggat fysik och lämnat in del 2 på min första inlämningsuppgift. Det är så pass lätta uppgifter nu så att det faktiskt blir mer kul. Klassisk fysik handlar ju mycket om fysiken förr så just nu läser vi om Newtonian fysik etc. Är kul att räkna med lite lätta formler som man förstår sig på, jag som är svindålig på matte.

Nu på eftermiddagen blev det ganska hårda intervaller på löpbandet på företaget. Jag värmde upp i ca 10 min, sen beslöt jag mig för att köra 3 st 1000 m (och avbryta om jag kände av foten). Första 1000 m körde jag på 17 km/h, det blev exakt 3.32 på klockan vilket stämmer väl överens.17 km/h är precis 3.32/km Bandet borde gå rätt eftersom vi nyss har köpt det, men det går lätt att titta upp också med enkla fysikregler. Därefter joggade jag i 3 min, sedan efter lite peppning av Andreas som körde på cykelergometern så höjde jag hastigheten till 18 km/h för att blåsa ur kroppen lite. Jag brukar oftast köra på 17 km/h när jag kör ganska tuffa 1000 m intervaller på löpband, men idag kändes det ganska lätt samt att Andreas tycker att jag måste tuffa till mig mer och våga chansa. Det blev alltså en 1000 m på 18 km/h vilket gav en tid av 3 min och 20 sekunder. Uscha vad det blev jobbigt sista 200 meterna. Som avslutning körde jag en lättare 1000 m på 16 km/h, vilket kändes som en dröm jämfört med 18 km/h. Sista 400 meterna kändes det dock att man hade lite stumhet kvar i låren, men den blev iaf inte lika jobbig som den andra intervallen. 16 km/h ger en tid av 3.45 på 1000 m. Jag lurade också på att köra en 4:e, men efter lite övervägande med Andreas lät jag bli. Blir less på att jag aldrig kan stegra träningen då jag ALLTID måste ta hänsyn till att jag nyss varit skadad etc. Tot pass 60 min (lång avjoggning) samt att jag körde Andreas uth- styrka i 17,5 min effektiv tid när jag kom hem.

Väntar nu på SNÖ i mängder så att jag kan träna skidor! Ska bli så kul. Kände också idag att jag måste nöta mer styrketräning. Jag har blivit FRUKTANSVÄRT svag. Mitt rekord på brutalbänken är lååååångt borta..... Men tur att det går att träna upp sig :)

I helgen blir det säkert nån träning, sen blir det även jobb lör och sön. Ska hålla i en föreläsning om träningslära på sön kväll och ska uppdatera kunskapen med att plöja igenom lite vetenskapliga artiklar.

Ha det gott så hörs vi!

Nedan bilder från passet idag.

Idag körde jag träningen på morgonen...nu blir resten av dagen vikt på att plugga fysik (första inlämningen på den nya kursen på fre) samt att reka material åt föreläsningen jag ska hålla på sön kväll. På dagen pass var det jag, husse och Ekita som var ute på en fin höstjogg på Södra. Passet blev 80 min AI (ibland lite AII uppför för mig).

Bilder finns nedan.

Obs. Måste bara säga en sak, grannarna måste trott att vi varit tokovänner igår jag och Andreas. Sanningen var att vi höll på att lägga golv, ett parkettgolv 14 mm som vi köpt på Byggmax......... Jättefint själva golvet, men passformen är helt åt helvete. Kortsidorna passar inte ihop för fem öre och skarvarna syns ganska tydligt om man tittar efter. Andreas måste använda sån kraft för att få ihop det att golvet nästan fortsätter ut genom väggen på andra sidan. Så vill ni svära, svettas, jävlas, bli tokirriterad, få förstörda bräder och hålla på i 8 tim för att lägga 3 rader, köp då ett golv på Byggmax...... Kvalité, ju visst!  Sen ni som kanske tänker att vi är helt nybörjare på att lägga golv, nej det är vi inte. Tillsammans har vi minst lagt 10 golv de senaste åren och inte ett enda har fungerat så här svårt, då har vi köpt allt ifrån billigt laminat för 59 kr m2 till äkta trägolv för 300 kr/m2. Tarketts golv var en dröm att lägga. Nog tycker man att ett golv för 200 kr/m2 åtminstoende ska ha en viss kvalité och passform.....gissa hur många bräder vi har kvar att lägga, jag undrar om vi kommer att vara klar med allt till jul i vår lägenhet som målet är. Men kanske Byggmax kan komma hit och visa hur det går till?? Nu blev jag ARG också.

Nej, nu är det dags att återvända till verkligheten igen efter en tids deppande. Har hänt mycket som vanligt och många gånger är det inte allt för roliga saker.

Först och främst pajade min fot ihop för ca 2 veckor sedan. Två läkare jag varit hos tidigare misstänker att det kan vara en lös benkropp eller broskbit som ibland lägger sig i kläm och ibland inte. Efter att jag vilat två dagar från träning och sista genomförda passet var cykling så bytte jag om till träningskläder med målet att följa med Andreas ut på skidgång. Helt plötsligt började det att skava i foten när jag gick och det blev inte bättre. Dagen efter tänkte jag att nu måste jag bara testa se om det kanske försvinner när jag rör mig, ställde mig därför på löpbandet men stängde av det efter 30 sek då jag blev rent ut sagt illamående av skavandet i foten. Har sedan två veckor totalt helvilat med undantag av ett högintensivt spinningpass för mer än en vecka sedan. Jag hade då vilat i en vecka och eftersom det fungerade att cykla så tänkte jag köra några MTB pass. När jag kom hem från fysiktentan och all press släppte så kändes det som att jag höll på att åka på en dunderförkylning. Halsen började tjockas och göra ont när jag svalde och jag hoppade tidigt i säng för att försöka få kroppen att vinna den vilda faighten i kroppen. Morgonen därefter var halsontet borta, men jag var dock tjock i halsen några dagar innan det helt försvann. Helgen blev vikt åt renovering då motivationen försvunnit med allt jävelskap.

Ja, vad mer för skit har hänt. Andreas tillika husse har fått ont i ryggen (misstanke om buktande disk) och Ekitan har varit dålig ett tag och gjort mig sömnlös flera nätter. Min lilla, lilla älsklingshund.... Vi fick ett för oss tragiskt besked i somras när vi fick svaret från röntgen om att Ekita har HD. det blir inga valpar med henne med andra ord. Hon hade grad C, vilket innebär lindrig dysplasi, att höftkulan inte riktigt passar in i ledhuvudet. Leden är lite slapp alltså. På vä sida hade hon också redan hunnit få lindrig benpålagring där (pga broskförslitning, artros). Vi har märkt små symptom på henne på sista tiden när hon utåtroterat höften (ungefär som när hanhundar kissar). Hon har då gnällt till. I övrigt har vi inte märkt ett skvatt, hon har kutat precis som förr. Rådet vi har fått är att köra med henne som vanligt då dysplasin var så lindrig, det som kan troligtvis hända är att hon kan bli stelare, få mer smärta vid senare ålder. Efter att ha lekt för ca 1,5 veckor sedan, var Ekita helt halt när hon hoppade ur bilen. Hon sprang på tre ben och klämde jag lätt på hennes vä höft så gnällde hon och nafsade sig själv på höften. Gissa om jag blev orolig???? Nu är det helt KÖRT var mina tankar. Ekita småhaltade i några dagar till och sedan var allt som vanligt igen. När det var som värst så vaknade jag på natten av att hon skrek till när hon vände sig i buren, min lilla stackare. Hon har nu fått börja käka glukosaminer och har också fått en kur NSAID (som hon började med först när hältan var puts väck). Jag bokade också tidigt en tid på Strömsholms djursjukhus där hon kommer att få träffa en av landets bästa ortopeder. Jag vill så noga det bara går få en riktig undersökning gjord på henne så att vi kan få riktlinjer från det.... Måste vi pensionera henne som jakthund? Hur mycket kan vi motionera med henne? (Ekita är en JAKThund som älskar springa, att leva ett helt stillasittande liv med enbart korta prommisar känns som djurplågeri för mig) Hur ser hennes höfter ut, har de blivit värre eller kan hon bara fått sig en smäll på höften under leken? Måste vi börja med behandlingar (ex rörlighetsträning), strechingsövningar etc?

Jag vet att de som sista utväg kan operera en hund genom att sätta in en höftledsprotes. Priset på detta är kring 40 000 sek för enbart operationen och rehabtiden är flera månader... Det känns inte så ett alternativ för oss. Med tanke på det vill jag inte köra henne i botten med jakt OM hennes höfter inte tål det. Jag vill dock att hon ska få så bra livskvalité som möjligt. Med tanke på detta ska det bli skönt att träffa en specialist så vi mer kan få reda på hur vi ska bete oss. Hoppas det bara var en olycklig smäll under leken med den andra vovven...Som det känns nu så skulle jag inte klara av att mista min lilla älskling i förväg....ni som har djur vet säkert hur jag känner mig.

Nu ska jag rycka upp mig och hoppas på det bästa. Foten har efter helgen plötsligt blivit så pass bra att jag idag testade att jogga 40 min. Det gick fint. Man kan säga att besvären kom lika fort som det försvann. Så jäkla konstigt. Har annars nästan mått illa under de hundrastningsprommisar jag gått nu när jag inte tränat. Ni vet kanske hur det känns att springa med ett skavsår, precis så har det känts inuti min fot, som skav och skav och skav.

Nedan bild på Ekita och Aviv, förmodligen blir det inget mer lek för Ekita med andra vovvar. Det blir väldigt snabba rörelser och omkullspringningar när två vildar leker med varandra. Inte bra för Ekitas höfter. Sorry Ekita och Aviv.

Har varit en jobbig vecka och en jobbig helg, hoppas det inte blir en lika jobbig kommande vecka. Känner mig orolig och har mycket att göra i veckan med noll lust.

Det var allt för idag, orkar inte skriva något mer.