Mitt humör går verkligen upp och ner och det följer ta mig tusan skadekurvan till punkt och pricka. Idag har jag som sagt stått ute och tittat på SM i 4 timmar och kom hem seg och aning trött och frusen. Det blev så att jag kom ut sent och tränade, först sprang jag 15 min med Andreas & Ekitan, sedan begav jag mig till företaget för att springa på löpbandet där. Jag hade bestämt tid med M. Rydqvist som skulle komma och cykla av sig efter tävlingen (grattis till 4:e platsen på SM även om du hade siktat högre!). Själv bytte jag plats på passen och körde mina intervaller idag istället för imorgon när jag ändå var nere på löpbandet.

För att göra mer som H. Andersson och Mr Svanebo så ska jag börja köra längre intervaller då jag tydligt märkt i somras att jag saknar farttålighet. Det går ofta jättebra att springa 3 st 1000 m på 17 km/h (3.32 per km), och jag tycker ofta jag börjar tävlingar etc lugnt, men ändå går jag in i väggen. Nu ska jag börja köra mer intervaller på lägre hastighet, men köra längre och sedan öka allt eftersom.

Idag blev det först en tröskelintervall 3 km lång på tiden 12.00 (15 km/h), sedan blev det 2 tröskelintervaller 1 km långa på tiden 3.45 (16 km/h). Kändes hur piggt som helst idag. Jag fattar inte hur det kan gå så upp och ner. Idag kunde jag springa och småprata under intervallerna med Maria och ändå hade jag kunnat springa mkt längre. Såna pass får man inte till varje dag! Nu ska jag leva på detta ett tag (i alla fall en dag) och går det så här bra i fortsättningen så borde jag ha stor sannolikhet att klara målet 5 km under 20.00 Jag hade nog faktiskt klarat det redan idag för när jag slutade efter 3 km så var jag inte jättetrött, jag kunde jogga ner direkt. Jag tror jag ska testa någon dag också att köra 15 km/h i 5 km. Klarar jag det, då har jag kutat 5 km på 20.00 Finfint, får lägga i en spurt då så är målet klart. Å vad kul att det kan gå bra någongång!

Passet avslutades med 4* 5 min magstyrkepass= 20 min effektiv magträning. Totalt pass: 90 min.

Nedan bild från tidigare pass i höstas.

Bye!

Så, då sitter jag här och bloggar igen.

Vad har jag nu gjort de senaste dagarna:

Lör fm: Skidor K 60 min

Lör em: Löp 30 min, rodd 30 min, styketräning på gym

Sön fm: Södra Berget Runt tävling 20 km

Sön em: Jogg 25 min

Mån: Löpning 120 min

Tis: VILA

Ons fm: Skidor K 70 min

Ons em: Skidor K 5´min intervaller 82 min

Tors: Här är vi nu.

För det första så kommer jag inte att kunna åka på Andreas klassiska skidor. Jag hade alldeles för dåligt fäste för att jag skulle vilja slita mig igenom tävlingarna på armarna. Testade dem igår under intervaller och fästet var bevisligen bra eftersom Andreas hade bergfäste, men jag hade långt ifrån bergfäste. De är helt enkelt för hårda för mig. Det blir till att hitta andra skidor tills söndag då Classic Ski går.

Nu kommer vi till det rubriken handlar om. Just nu sitter man här hemma tillsammans med två surisar. Ekita är på himla dåligt humör efter att Zickan lämnat oss. Igår så vägrade hon att äta en endaste kula av maten, hon sprang och letade i alla rum efter att vi kommit in från promenader och det värsta av allt..Varje gång jag säger "Ska vi gå ut!?" så brukar hon flyga upp ur bädden och vill följa med. Igår låg hon mest och blängde på mig hela dagen och var inte alls sugen att följa med. Idag är det ungefär samma visa. Snuttan saknar nog Zickisen en hel del tror jag.

Den andra personen som är lite sur idag är Andreas efter sitt skidlopp på SM. Målet var topp 10, men efter en katastrofal klassisk sträcka så var det helkört. Låg 42:a efter klassiska delen, nästan 1,5 min efter de andra Stockvikarna och 5 min efter Södergren. Långt under standard. Bidragande orsak; sämre klassisk form och dåliga skidor (tuggummi- glid). Skaten gick betydligt bättre och jag vet inte vad han hade för placering där, men han körde upp sig till en 27:e plats i alla fall. Så är det. Både kropp och material ska vara på plats för att målsättningar ska kunna uppfyllas.

Den tredje personen som är sur är väl kanske jag då som dras med i stämningen här hemma. Äh, nu blir det till att ladda om och komma igen.

Vi hörs!

Idag har jag klivit in i en nya träningsvecka. Satt och skissade på ett schema under täcket igår när jag gått och lagt mig. Idag blir det två pass skidor, ett lättare distans på förmiddagen när jag ska testa mina skidor och ett intervallpass på eftermiddagen. Återstår att se om jag klarar mig genom dagen alltså. Nacken min är bra mycket bättre idag, även om den är stel på ena sidan. Det går framåt alltså.

Imorrn ska jag heja på Andreas på SM och ev. också hjälpa Stockvik att langa vätska. Ni kommer väl och hejar på våra lokala förmågor ni med :)

Nedan lite bilder på min andra älskling och hennes mamma från gårdagen. Idag har Zickan åkt hem efter att ha varit här i över 2 veckor...man saknar henne litegranna faktiskt. Hon är så himla snäll den tjejen. För övrigt kan jag säga er att vi med stor sannolikhet kommer att vara med hund tills tidigt i sommar, inte sensommar eller höst....Jippi vad kul!

 Igår var jag och Bodil ute och sprang i 2 tim, både på ospårade elljusspår samt på vägar och gångvägar. Skönt med ett distanspass faktiskt. Löpning var det enda jag vågade göra igår med tanke på både nacken och rumpan. Det känns dock mycket bättre nu i rumpen så imorrn blir det skidor igen hoppas jag, men skate väntar jag ytterligare ett tag med. Tror jag "sköljde" igenom bröstryggen lite igår också när jag fick ut och röra på mig i lugn tempo. Idag har varit en helt annan dag då jag slipper stoppa kuddar bakom ryggen för att hålla en bra position. Kanske en 4 lager Linnex och Andreas utsträckning av mig hjälpte till också :)

Stelheten i nacken har börjat släppa mer och mer, men huvudvärken var sämre idag än igår. Det känns mer som att huvudet är tungt och att man har en diffus värk, ingen riktig vanlig huvudvärk. Jag vaknade även i natt varje gång jag skulle vända på mig och var tvungen att ta handen bakom huvudet. Tur jag hade planerad vila.

En annan sak vi gjorde ikväll var att testa ut skidorna hos Andreas pappa, både Andreas och jag. Jag har nu länge klagat över dåligt glid på mina klassiska, men Andreas tror mig aldrig utan säger att jag åker fel, att det är därför. Vad visade det sig då? Oj, oj, oj....vad har hänt med skidorna? Dom har helt tappat spannet..... Andreas pappa trodde jag måste banta sisådär en 10 kg för att de ska passa mig. Hmmm....det kan vara lite i största laget. Jag trampar igenom hela spannet och något 0,3 streck finns inte att göra.........Det bakre 0,1 är alldeles under foten och det främre är ca 1 dm längre fram. Jippi, vid kallt kallföre kan jag alltså valla 1 dm och under vanligt kallföre och varmföre så passar skidorna inte alls. Inte så konstigt att jag tyckt att det känns som att vallan ligger och rabbar i hela tiden.

Nu blir det till att snabbt hitta nya skidor till Tjejvasan för inte tänker jag åka och glida på fästvalla iaf. Till helgens tävling; Medelpad Classic Ski kommer jag OM jag kan åka att köra på Andreas tävlingsskidor som han tävlade på förut. De kan vara lite för hårda för mig (de är hans mjukaste), men jag kommer iaf garanterat att uppleva bättre glid. Fäste får vi se hur det blir. Planen är att testa dem i veckan så får vi se. En sak jag MÅSTE ta itu med nu är att träna mer skidteknik. Var jag känslig för att få fäste på mina supermjuka  skidor, vad kommer jag inte att vara då på hårdare skidor? Andreas tycker att jag ska köra lite skidpass klassiskt utan stavar så jag ska se till att göra det. Man behöver ju inte åka hela pass, utan köra delar av passet utan stavar. Då gäller det verkligen att ha rätt tyngdöverföring.

Ha det gott allesammans!

Lite bilder efter hemmarenovering. Nästan alla bilder blev för mörka, då jag tog dem på kvällen. Mer kommer....

Del av hall och kök visas nedan. Zickan och Sitan längst ner.

Resultat från Södra Berget Runt här. Gick lite snabbare än de 90 minuter som jag trodde det tog. Kunde ej ta tid då klockan gick till viloläge 5 sekunder innan starten gick. Jag hann därmed inte med att låsa upp ramen, lokalisera satelliter och trycka på start med skidhandskar och stavar på mig...skit. Fick jag ingen medelpuls, ingenting.

2007 åkte jag exakt samma bana på 1.05 Hoppas det var snön och föret som gjorde att jag i år hade 1.18

http://www4.idrottonline.se/ImageVault/Images/id_107411/ImageVaultHandler.aspx

Kan jag köra imorrn? Jaoo....nja....kanske. Står just nu 50/50. Tog skidorna och åkte ett lätt klassiskt pass i de superfina spåren imorse. Första 30 min tänkte jag bara jippi, jag kan åka imorrn. Sen gick jag lite i saxställning uppför en backe och det började värka i rumpan och dra på en gång. Jävla skithelvete. Trodde jag skulle bli tvingad att åka in, men det kändes lite bättre efter ett tag och sammanlagt körde jag bara 60 min.

Det blir en chansning om jag åker imorrn och jag får inte saxa upp för nån backe då....lätt i Stora Bergssvängen.....INTE. Äh, skidorna är vallade nu iaf av Andreas mästervallaren så får se om jag står på startlinjen av Södra Berget Runt 20 km imorrn eller om skidorna får sparas till Medelpad Classic Ski eller till nån annan gång i framtiden då inflammationscellerna taggat ner sig.

Står jag på startlinjen är jag taggad till tusen att åka så bra jag kan. Jag känner mig fruktansvärt arg och bitter över allt jag drabbas av så det ska jag då försöka använda till att slakta mig själv.

Vi höres!

Nej, det är inte motivationsbrist. Hade jag en sådan skulle jag nästan vara glad för då skulle jag inte behöva sitta på stolen här frustrerad, stressad och skitförbannad. Nej, det är min kropp som vanligt som ständigt hittar på nya jävelskap. På mån har jag iaf tid hos läkaren på Sundsvalls Sjukhus så det ska bli så himla intressant att få reda på vad han tycker och tänker.

Veckan i kort:

Mån: VILA Senförkortningen kändes bra mycket bättre redan

Tis: Morgonen var det sämre igen trots vila igår. Körde på kvällen ett Styrkestaksintervallpass helt enligt planeringen. Stakade hela passet inkl uppvärmning och avvåkning. Totalt 90 min pass med 1* 10 min intervall samt 15 * 1 min. Kände att det drog i rumpan, men inte så det gjorde ont. Hade dessutom för första gången i mitt liv ont i armvecket långt efteråt jag fått lämnat blodprov. På morgonen var jag nämligen på lab. medicin på sjukhuset och lämnade 7 rör blod och 1 urinprov. Började med antiinflam tabletter efter lunch.

Ons: Hade sån jäkla värk i rumpan hela dagen och ont varje steg jag gick. Senan var som en fiolsträng och fästet hade fått sig en inflammation. Kunde ej springa, kunde ej cykla, kunde ej åka klassiskt, kunde abslout inte åka skate, kunde inte simma, kunde inte köra vattentramp. Kunde köra styrka överkropp, men det struntade jag i och vilade. Antiinflam enligt föreskrift. Väldigt deppad...Missade ett kombinerat löpintervall+ cykelintervallpass samt ett långpass skidor.

Tors: Inte samma värk, men kändes varje steg jag gick. Antiinflam enligt föreskrift. Jobbade hela dagen och därefter grönt kort kurs på kvällen så slapp sitta hemma och vara frustrerad varje minut. Vilade. Missade ett intervallpass på skidor samt ett styrka överkroppspass (det sistnämnda hade jag dock kunnat köra).

Fre: Idag har jag inte heller sån vilovärk, känns lite. Känns också lite när jag går. Vet inte om jag vågar ut på ett lätt klassiskt pass för OM jag kan tävla på sön så måste jag ju veta det idag eller imorrn. Drygt. Hur som helst så kommer jag ändå köra ett överkroppspass idag.

Känns drygt att det numera inte går mer än 1- 2 veckor mellan mina inflammationsanfall. Hur fasiken ska jag kunna få nån kontinuitet då? Sedan är det inte överträningsgrejer jag råkar ut för heller för jag kör väldigt varierat, utan det är autoimmuna saker.

Vi får väl se vad som händer med all skit för bevisligen kan inte jag påverka ett dugg. Bilden nedan representerar vad jag känner just nu.