Ja, vad ska man då egentligen skriva om när man har en tränings- och friluftsblogg och inte kan träna så mycket just nu...det är frågan. Ni ska bara veta hur mycket jag längtar efter att få snöra på mig skorna och bege mig ut på en lång och lugn löptur på snöiga stigar pulsandes i lite snö....lägg till pannlampa och månsken och underbar tystnad på det...mums.

Just nu får jag göra det jag kan i träningsväg (styrka, lätt trainer, kajakmaskin, stakning skidor), men trots jag tycker jag anpassat mig bra tycker jag foten läker väldigt långsamt och det känns verkligen inte som det enligt min läkare ska kännas. Att jag inte ska känna av fotleden, att det inte ska vara svullet. Jo ni, tycker det känns lite som det är sårigt och irriterat i fotleden och svullnaden är fortfarande så att det är svårt att urskilja fotknölen. Det är verkligen inte lätt att veta exakt vad som är bäst, vad är för lite och vad är för mycket...särskilt när man inte känner jättemycket just under aktivitet som trainercykling. Tycker jag smygit igång med watten och ökat långsamt. Imorgon är det 5 v post- op och de där 4 veckorna tills jag skulle vara hyffsat tillbaka enligt första besöket har passerat long gone känns det som. Vet inte om jag får förlänga mina faser från sjukgymnasten och skjuta på joggdebut (50 m åt gången i 15 min total tid) till slutet av dec för att lägga på mer och mer övningar när det fortfarande smärtar är kanske sådär :/

Grrr, hela skidsäsongen känns ju som över när jag kommer kunna åka skidor och springa och just nu känns det ganska down när jag känner så tydligt bara jag promenerar. Så ni som är hela och krya, fatta vilken lyx ni har att själva kunna bestämma om och när ni kan snöra på er alla saker och ge er ut. Hoppas jag också kommer att få den lyxen framöver för mina sista år som idrottare har varit kantade av diverse prövningar. Jag vill verkligen kunna använda min kropp som redskap och hoppas att jag kommer kunna det framöver. Kommer kanske lägga ut vad jag hittills tränat sedan 25 oktober, här kommer iaf en liten planering (nog för att den revideras var och varannan dag). Nu gäller det hitta positiv styrka att stå ut att läsa om träning och friluftsliv, men inte kunna göra vad man vill själv. Jag får mig en rejäl träning i att se MÖJLIGHETER istället för hinder. Röra sig fungerar ju, det är bara det att man inte kan göra det man vill göra och i den intensitet och varaktighet man vill göra dessa aktiviteter i.

Lördag 26 nov:

Första passet trainerintervaller på ganska låg belastning 220 W, men hög kadens (not good, foten sparkade bakut dagen efter)

Söndag 27 nov:

Pass 1) Trainer väldigt lätt belastning, hög kadens 45 min

Pass 2) Styrkestaksintervaller med min käre pojkvän 30 min (vilken enorm lyx att få träna med sin älskling och dela intressen och puscha varandra i vardagen)

Måndag 28 november:

Blir lätt trainer kombinerat med styrkeövningar hemma alternativt styrkestak skidor när jag kommer hem.

Tisdag 29 november:

Pass 1) Vattenlöpning AIII

Pass 2) Styrkestak AIII

Onsdag 30 november:

Ev kajakmaskin eller trainer AI

Torsdag 1 december:

Trainer AI + överkroppsprogram styrke

Fredag 2 december:

VILA

Nedan några få bilder på min fot, dels några dagar efter operation, dels ca 10 dagar efter operation och nästa precis 14 dagar efter operation. Blödning kan man kalla det. Hör tyvärr inte till vanligheterna, men heter man Caroline kan man nog få de flesta komplikationer som finns på listan.

Blogguppehållet har nu varat länge, men det har sina orsaker. Agendan har varit fullspäckad med diverse att göra, dock så planerar jag att framöver lägga ut mer tränings- och friluftsinlägg. Jag har mina drömmar och mål i sikte kvar med mitt motionerande och hoppas jag tar mig dit :) En vardag i harmoni med lagom mycket motion och lite tävlingar emellanåt för att stilla tävlingsdjävulen i mig. Bland annat skulle jag gärna vilja göra debut i multisport på motionsnivå, varför inte Åre Extreme Challenge, någon Sverige Cup deltävling eller något fjällmaraton. Jag verkligen älskar sådana tävlingar och har saknat dem sedan jag la av på högre nivå kring 2006...jag hade då ambitioner att bli en riktigt bra multisportare som fick åka runt på tävlingar i utlandet, men alla gånger går det inte som man vill och skador är inget som går att negligera. Nu vill jag hitta en fin balans och slippa skador så jag kan njuta av livet fullt ut med jobb, familj, träning, friluftsliv och vovvsen. Träning har verkligen blivit en livsstil och kan/får jag inte träna så känner jag en enorm saknad, en enorm frustration. Det kanske inte går att förstå för alla, men det är verkligen så jag känner. Det är ett slags beroende och en slags känsla som man strävar efter som jag hittills inte kunnat uppleva på något annat sätt. Det är helt magiskt när man är som ett med kroppen och naturen, det går bara inte att beskriva. För mig som motionsidrottare handlar det inte om några måsten och att jag pressar mig själv, för mig har det kommit till en punkt där jag ändå djupaste inifrån känner ett behov och en stark motivationskänsla att hålla igång, få träna i naturen och pressa upp min puls på höga hjärtslag. För mig är träningen ett sätt att öppna proppen och ventilera. Tänk att springa ett AI pass i skogen med fågelkvitter och bara få tänka och reflektera och känna sig hel i kroppen...likaså att ge sig ut och köra stenhårda intervaller. Det är en känsla, ett begär som kommer inifrån :)

Nu tillbaka till företaget. Företaget rullar nu på mer och mer med kvälls- och helgjobb och vi har flyttat vår lokal till Team Sportia i Birsta. Jag tänkte därför passa på att föra budskapet om våra Vasaloppsläger och våra teknikkurser i längdskidåkning. Ett läger är redan fullbokat så passa på om ni vill ha en plats. Mycket ingår :)

Ni vet det där inlägget jag skrev i somras efter foten började strula på allvar igen efter sommarens och vårens alla löptävlingar. tror jag fick hålla mig från löpning i ca 3 v igen och halta omkring på ond fot. Jag gissade ganska rätt, synd bara de rtg undersökningar jag gjort sedan 2006 varit falskt negativa, annars hade jag definitivt opererat mig tidigare.

Nedan ser ni resultatet, ritat av ortopeden som opererade mig. Osteofyt på tibia som frästes bort och skador i brosket på talus (tram tracks) eller vad det nu nu hette i brosket. Samt lite förkalkningar på ett ledband som skavde lätt mot talus.

Lägger också in en länk till det där nostalgi- inlägget jag la in tidigare om ett urval av de äventyrs- och frilufts- och tävlings tripper jag gjort. Längtar tillbaka!!!! :)