Så då har jag kört mitt allra första landsvägslopp på motionsnivå, nämligen Broarna Runt 12,1 mil!

Tidigare har jag bara åkt Alnötrampen 4,2 mil, men har då kört på min MTB och åkte 2008 in på tiden 1.12 Hoppas dock jag förbättrat mig tills nu.

Jag och Bodil begav oss till Kramfors redan på fre kväll för att sova över hos hennes föräldrar. På lör blev det alltså inte en så tidig morgon som det annars hade behövt bli, skönt! Jag bestämde mig på plats att köra det långa loppet 12,1 mil med viss vånda. Dels har jag aldrig tidigare ens kört ett så långt cykelpass, sedan oroade jag mig att få köra hela loppet helt solo då det var så få damer anmälda. Dock slutade det med att jag anmälde mig och hoppades på det bästa. Andreas lånade också ut sina finhjul till mig på eget initiativ då han är bortrest på läger med multisportlaget samt för att köra Cykelvasan.

Så går starten mha masterbil. Jag kör i klungan och hinner fundera många gånger varför masterbilen ska köra så länge framför oss. Så tittar jag upp och fram och ingen masterbil finns där. Det går alltså sakta! Första varvet uppför spurtbacken dras det ut en aning, jag tappar första- klungan ett antal meter, men hinner köra ikapp den utför. Sedan fortsätter loppet för mig med perioder där jag känner mig lite trött och stum i benen och perioder där jag får lite "tävlings- panik" just för att det går så sakta. Micke som han är "leker" ju gärna där framme ett antal gånger så det blir massa tempo- ökningar, allt som mina ovana cyklistben inte gillar. Lyckades iaf hänga med fram till spurtbacken på andra varvet, där det nu gällde bergspriset.

Här blev det självklart en rejäl tempoökning då en viss Henriksson verkligen var sugen på att kamma hem 2 000 sek, vilket han också gjorde. Här blev det ca 15 personer som tillsammans hamnade i en egen klunga, med ca 4 personer ca 50 meter bakom och jag ensam ca 100 meter bakom och ytterligare ca 6- 7 personer bakom mig. På toppen försökte jag själv komma ikapp klungan, men hur mycket jag än trampade närmade jag mig inte den i motvinden. Som tur var kom 4 killar bakom ikapp och så turades vi om att ta körningar för att komma ikapp huvudklungan som åter igen slagit av en del på farten. Några till bakom oss kom aldrig ikapp. Åter igen blev det blandat med partier med superlugnt tempo (ca 130 i puls) och ryckligt och hårt tempo när några försökte att sticka.

Jag hade min absolut tyngsta period över Höga Kusten bron på andra varvet då det kändes som att mina ben helt tog slut i motvinden/sidovinden. Självklart lyckades jag tappa till en lucka där också så jag fick kämpa extra mycket. Mot mål var farten stundvis mycket låg och jag kände mig helt pigg i allt utom i benen, där längden började ta ut sin rätt. En bit in i Kramfors blev det spurt igen, men jag lyckades komma ikapp första klungan när jag märkte att det faktiskt var lättare att spruta när man ställde sig upp ;) Jag tappade bara någon meter då.

Så sista kurvan mot mål blev det dags för den slutgiltiga spurten. Där vann Micke Henriksson inte helt oväntat. Anders Svanebo kom runt 6- 8: e plats och jag hamnade kanske runt 15- 20. Ingen aning faktiskt, men jag såg iaf några killar bakom mig så några måste jag ha tagit. I damklassen vann jag med många minuter. Tyvärr finns det ingen resultatlista eftersom det är ett motionslopp, vilket jag tycker är synd.

Jag tycker precis som det var på Öbackalufsen att deltagarna kan få pricka i när de anmäler sig om de vill hamna på resultatlista eller ej. Jag kan lova att de allra flesta vill det trots det är en motionstävling. Det var heller inget pris i damklassen, vilket de funderade att införa nästa år. Tävlingen i sig var mycket fin! Jättebra med flaggvakter, bra arrangemang, bra utmärkt bana, fin bana och fint väder!

Sedan tycker jag att det var skoj att jag kunde hänga med i klungan (även om de gjorde det lätt för mig när det gick lugnt en stor del av loppet).  Jag tappade den bevisligen några gånger i ryck, men benen tålde att ta ikapp.

Tiden blev 3.37.11, maxpuls 180 (målgång kanske eller bergsprisbacken?), medelpuls 148. Jämför det med de bergsmaror jag sprungit där jag haft mellan 165- 175 i medel. Helt annat med ett sånt här lopp. I löpning får man ligga på jämn fart nära max hela tiden. Där behöver jag inte få någon tävlings- panik att jag inte tar ut mig.

Dock ville jag inte ta några körningar i den stora klungan under Broarna- loppet (jag gjorde det när vi körde ikapp klungan). Det skulle vara ett stort taktiskt misstag när klungan är så stor och de allra flesta var starkare än mig. Jag skulle då kört slut på mina ben och varit tvungen att släppa klungan skulle jag gissa. Hela loppet höll jag mig mellan 8- 25 plats ungefär. En gång kom jag av misstag fram till ungefär en 6:e plats efter en nedförsbacke då jag inte bromsade tillräckligt. En kille släppte då in mig i klungan och strax därefter fick jag en stor avhyvling av en person som skrek att antingen hjälper jag till att dra eller så lägger jag mig längst bak. Helt ok, det är ju så det fungerar. Dock hade jag inte tänkt ligga därframme och dessutom är ju tonfallet hos vissa i överkant....Anders S fick även han en avhyvling en gång då någon klagade på hans sätt att köra för att komma ikapp 2- 3 killar som då gått lös.

- Kör själv då om du är så jäkla pigg hörde jag honom svara....

Hahaha. Ja, blodigt allvar det här. Eftersom detta var mitt första lvg- lopp så kanske nån mer irriterade sig på mig, men då får det väl vara så! Jag kan i alla fall garantera att det i första klungan inte är fråga om nått motionslopp iaf. En gång när jag tappade en lucka på några meter över Höga Kusten bron så skrek killen bakom när han märkte det- FAAAAN.

Okej, okej. Själv hade jag bara en person som jag aktade mig för under loppet. Här blev man ständigt prejad om man körde nära. Det var inte tal om att kika över axeln när han vek in dit han skulle.

Ang energitillförsel hade jag en mycket bra plan. 1 flaska sportdryck, 1 liten flaska vatten, 2 Gel, 1 Liquid och Kramptabletter. Första timmen slarvade jag med intaget sedan lade jag upp en tidplan där jag skulle inta min energi. Fungerade prima och jag märkte även av en kedjereaktion hos många andra. När jag började ta upp mina gelar ur fickan så märkte jag att andra bredvid gjorde samma sak :) Observera att jag stoppar mina använda gelar osv tillbaka i fickan igen!!! Man ska tänka på miljön! Tröjan ska ju ändå tvättas efter loppet.

Bodil körde 75 km loppet och gjorde det bra! Tiden blev 2.48 med hennes ultratunga MTB- cykel. Dessutom fick hon köra en del solo under loppet så hon gjorde det finfint tycker jag! Efter loppet blev det mat hemma hos hennes föräldrar, sedan shopping på Dollar Store, sedan vidare avfärd mot Trollarviken (alldeles intill Norrfällsviken) där min mamma och hennes sambo har en fullkomligt nyrenoverad stuga alldeles vid havet. Där tog vi det lugnt, promenerade vid havet och grillade lax innan vi åkte hem.

Nu väntar städning innan Andreas kommer hem, bye!

Här är en länk på bilder från loppet som någon från Ankarsviks Cykelklubb tagit. Jag med nr 33 syns. Bara titta efter den med fetast rumpa ;)

http://www.ankarsvik.nu/joomla/index.php?option=com_content&task=view&id=202

Mer bilder från loppet kommer snart in!

Så lyder min tid på Sundsvalls Finest :

Lillhällom till Kovland skylten,se Anderssons blogg.

Efter långträning i lördags, skidgångsintervaller upp för Åreskutan i söndags och backrace uppför Södra i måndags (se vår träningsblogg) var benen något sega. Det blev en lång uppvärmning då jag körde för långt, men till slut hittade även jag till starten. Racet kördes i rätt vindstilla, dock var asfalten blöt efter regnet så benen var helblöta efter målgång. Jag körde på min nya Stevens lvg cykel med snabba hjul som Andreas har lånat ut till mig inför helgens Broarna Runt som jag tänkt köra. Tiden blev som sagt 12.11, men den ska putsas rejält. Det var inte så jobbigt pulsmässigt, mest att jag är ovan att köra snabbt i benen. Hoppas på stora förbättringar framöver. Bild kommer på cykeln också så håll utkik!

Det enda som irriterar mig fullständigt nu är mitt j*kla ben. Det gör ont i det när jag kör i gupp eller när jag sätter i foten hårt mot marken och jag tycker nu att smärtan sitter mitt på benet/framför benet, inte något bakom som det var i juni. Svullnaden har dock gått ner, men varför försvinner inte det onda. Grrr. Nån som har nån idé?`

Vill passa på att uppmana er att spana i vår nya träningsblogg och maila över lite tider till oss så vi kan fylla i våra smultronställen!

Nu ska sussas, tidig morgon väntar!

Först och främst:

Härmed presenterar jag en alldeles ny träningsblogg gjord av 2 tjejer (varav jag är den ena) med topplistor tillgängliga på nätet. Mer smultronställen är på väg, detta är bara en början!!!!!

http://bestofsundsvall.blogspot.com/

Denna blogg kommer jag dock skriva mer i, den andra kommer att innehålla härliga träningsbilder samt topplistor och annat gott!

Igår kom vi hem från Vålådalen efter en fjälltripp. Andreas lyckades åter igen försvara sin seger på Vertex Fjällmaraton 42 km och 1700 höjdmeter. Stort grattis! Själv skulle jag springa den korta banan på 13 km p.g.a mitt "jäkla" ben. Inte ens detta gick utan jag fick ont igen på uppvärmningen....chansade dock på start, men fick bryta efter 3 km då jag låg 2:a. Det ilade i benet i stort sett varje steg jag tog så jag tappade mer och mer fokus på tävlingen och sprang bara konstigt och avlastade mig kändes det som. Bodil kom dock 3:a i loppet, grattis! Bara jag som fick vara på dåligt humör denna dag alltså. Efter loppet blev det ett kort MTB pass istället samt massa annat skoj som att ligga och sola på vid nedan tjärn med turkost vatten :) Skönt, skönt.

På kvällen vankades bankett med god mat. Söndagen spenderades i Åre med härlig utsikt och äntligen lite flås och högpulsande i kroppen. Jag, Bodil, Henrik och Andreas tog en tur upp till Åre Skutan från Åre Torg. Jag passade då på att gå backintervaller då jag inte kan springa snabbt. Det vlev 4 st * 5 min och 1 st * 2 min. Sköööönt sa huvudet! Skönt sa dock inte mitt ben som var svullet och lite blått just kring en punkt, den punkt där det gör ont när jag springer. Tror inte det var själva belastningen i sig när jag går som gör ont utan just att foten böjs ihop och är benet svullet så tar det sjävklart i och gör lite ont. Skitben. Sedan tog vi kabinbanan ner och gick lite på torget innan vi åkte hem.

Positivt är att Ekitas stora knöl nu krympt till ungefär halva storleken, förmodligen ännu mer. Skönt! Var orolig för stackaren där ett tag.

Imorse har jag varit och gjort röntgen på mitt ben. Resultatet visade inte på någon stressfraktur, men eftersom stressfrakturer heller inte syns på rtg förrän det är läkt så vet jag inte vad jag ska göra. Tror inte det är någon stressfraktur i dagsläget, men kan mycket möjligt vara början till en sådan jäkel. Nån form av punktsmärta med svullnad är det ju iaf över benet. Hur ska man rehaba sig tro för verkar ju gå åt skogen som jag gör nu.

Idag har jag istället kört 1 st längre backintervall i Södra för att ha en liten tid att gå på i vår nya smultronjakt. (se bloggen). Benen var dock inte pigga från igår, kroppen är tyngre än någonsin (mätt i kg) och B- Hb värdet är tillbaka där det förut var fastän jag äter Hemofer. Faaan!!!. Blutsaft är dyrt. Kan väl inte behöva äta det hela tiden...Äh, finns värre i- landsproblem. Måste också undvika gupp när jag cyklar för det känns i benet det också.

God natt!

Imorse när jag skulle åka till jobbet så gjorde jag min vanliga procedur, det vill säga att ge Ekita en hejdå puss innan jag åkte. När jag kliade henne under hakan så kände jag en böld ungefär som en halv tennisboll. Väckte Andreas och sa att vi kanske måste ringa veterinären samt satte mig och googlade lite.

Efter att ha kommit fram till jobbet så ringde jag veterinären och bokade tid samma dag. Jag valde en senare tid utifall det var så att bölden skulle gå ner. Andreas åkte upp med Ekita till Veterinärhuset i tron om att "bara" få lite antibiotika och åka hem. Dessvärre eller kanske bättre blev det ett långt besök på mer än 1 timme där de sövde Ekita och tog prover på hennes böld. Dessa prover har nu skickats på analys, då de inte kunde säga på rak arm var det är. Det är iaf en kraftig inflammation och numera är bölden ungefär som en tennisboll i storlek. Stackars vovve! Den var heller inte fylld med var så den gick att tömma utan fylld med blodaktig vätska.

Ekita är nu ganska loj och kommer 2 ggr per dag i en vecka att få båda antiinflammatoriskt och smärtlindrande samt antibiotika. Vi inväntar sedan svar på prover samt har ett återbesök nästa vecka.

Blev riktigt orolig när jag kom hem då Ekita kissade inne samt dreglade/småkräktes. Vi åkte då åter igen upp på Veterinärhuset, men tjejen piggnade på sig bra och jag tror hon delvis var så låg just på grund av att hon skämdes så oerhört av att ha kissat inne. Men inte är det lätt om man är dålig och dessutom har sömnmedel i kroppen.

Nu blir det enbart rastning ute på gården och kanske nån sväng runt kvarteret om vi ser att Ekita blir bättre. Dock går det inte att ha koppel på henne med bölden runt halsen utan det blir att ha henne lös eller sätta på henne sele om man ska gå utanför gården.

Nedan bild på bölden (Ekita är rakad där), dock ser den mkt större ut i verkligheten.

Bäst att gå och lägga sig nu för jag tänkte ta ett kort testa på löppass imorrn bitti (kl 5.45) för att kolla av läget med benet. Antingen fungerar det eller så inte. Jag ska inte springa så länge, men vill veta om jag kan hoppas på start på lördag eller inte.

Nu har jag slarvat lite med uppdateringen ett tag och det händer oftast i samband med en sak...vad? Jo, skador. Det är en sak som får mig att bli superless och sen är det inte roligt för er läsare att behöva läsa massa klagande heller.

Tränade som sagt dubbla pass både lör och sön förra helgen. På måndagen var jag och Bodil iväg och sprang 30 min samt körde styrketräning överkropp på Helex (tack Bodil för prova- på- erbjudandet!). På tisdagen så stod det korta och få löpintervaller på schemat, just för att kunna få upp någon form av snabbhet inför den kommande stafetten. Efter 3 st 2 min intervaller och totalt ca 30 min löpning så avbröt jag intervallerna för att ljumsken inte kändes bra alls. Jag lyckades med konststycket att sträcka den lite när jag klev ur kanoten i söndags. Kanoten gled iväg lite och jag kände att det ilade till och på måndagen var det stelt, men tisdagen ännu värre. Hur som helst, trodde det skulle vara lugnt ändå bara jag inte påfrestade.

Så med anledning av detta fick jag snällt titta på när Bodil sprang klart sina. Jag småjoggade då lite. På nerjoggningen hem så började istället benet att smärta och det blev bara värre och värre och till slut fick jag gå. FAAAN! Precis samma symptom som förra gången. Det gör bara ont på en punkt mitt på benet så jag misstänker det är en början till en stressfraktur... Skit. Förstod nästan direkt att det inte skulle bli någon stafett.

På onsdagen fick det bli kort uppvärmning cykling och sedan ett överkropp styrketräningspass igen. Här ska börjas träna lite mer styrka nu för att variera mig mer då kroppen bevisligen inte tål den träning jag vill köra. På torsdagen körde jag ett lätt styrkepass (ben), följt av ca 2 mil cykling lvg. Kom inte hem förrän efter 22.00 Puuuh. Utöver träningen har jag rastat Ekita, de gånger Andreas inte redan gjort det, städat, skurat, tvättat, fixat. Ja, jag vet.....Jag måste börja ta det lugnare.

På fredagen tyckte jag att jag var värd lite vila efter att ha tränat 8 pass på raken, jag måste dock medge att det kliade lite i benen till en början. När man sitter inne och jobbar en hel dag är det så skönt med frisk luft och att röra på sig och de 20 min t.o.r jobbet känns inte som de räknas alls. Hur som helst blev fre en slappardag och lördag en sovmorgonsdag p.g.a dålig sömn. Hade tänkt att köra dubbla pass, men var inte i humör för det, både mentalt och fysiskt. Lördag em körde jag och Bodil ett pass på gymmet. Först cyklade jag 60 min i AI- AII tempo, tillräckligt för att vara tvungen att köra efterföljande magträning i en varm lokal med en långärmad fleecetröja (fleece på insidan). Mitt linne var totalt dränkt i svett. Kanske klev så jag körde AII ändå, hade ingen pulsklocka på mig :) Sedan körde vi 3 * 5 min mage följt av lite magmaskin.

Efter middag blev det utgång på Oscar. Vi skulle egenligen ha gått ut med jobbet, men många hoppade av och då blev det inget. Eftersom vi ska vara borta några helger nu så kunde det vara kul att gå ut. Bodil och jag gick hem till en av syrrans vänner där vi satt och snackade och spelade spel. Fick många roliga kort måste jag säga :) Efter 23 drog vi ner på Oscar och där svängde vi våra lurviga till fram emot kl 2.00 då jag gick hem själv. Lite läbbigt faktiskt, man vet ju aldrig vad som kan hända. Vred på huvudet flera gånger faktiskt för att säkerställa att ingen läskig person gick bakom mig.

Idag söndag har jag fått mycket gjort fastän jag inte gick och la mig förrän vid 2.30- 3.00 Vaknade vid strax efter 8, klev upp 9, gick prommis med Erica i 1 tim med vovvarna i skogen, åkte och storhandlade mat med Erica, tvättat 2 tvättar, ätit, och cyklat 6 mil MTB. Inte dåligt va? Får se vad kvällen bjuder på nu. Jag har ju tränat dåligt med intervaller, men jag tror jag ska ta förnuftet till fånga och spara dem till veckan faktiskt. Dock är ju vädret så fint så man vill bara vara ute. Kanske får ta och tvätta min MTB ute kanske?

Nedan bilder från gårdagens utekväll :)

Dubbla pass idag och dubbla pass igår!

Igår fick det bli ett cykelpass på 62 min efter att ha kutat på morgonen. Även detta pass utfördes med Bodil och blev ett skönt skölja-igenom- kroppen- pass. På kvällen dinerade vi tillsammans och tog det lugnt.

Imorse klev jag åter igen upp ganska tidigt (i alla fall för att vara ledig helg) och tog mig en prommis med Ekita och passade även på att köra lite dressyr. Därefter skulle jag ut på ett intervallpass löpning kl. 10.

När jag kom in från prommisen skulle jag "bara" ta det lugnt i soffan ett litet, litet tag och vipps så vaknade jag 2,5 timmar senare.....dessutom på dåligt humör. Det är så mycket jag skulle vilja hinna ha fixat, men käppar kommer i hjulen hela tiden.

Efter att ha skrivit min träningsdagbok, vilket tog en timme, så drog vi iväg för paddelintervaller. Det var superfint på vattnet, blåste lite motvind, men solen var framme! Se bilder nedan. Efter uppvärmning blev det 1 * 1000 m och 2 * 500 m och därefter paddlade jag av mig i lugnt tempo. Efter våran egen träning blev det dags för Ekitas träning. Vi lånade ett badkar (kanadensare) som stod framme och paddlade runt i 20 min (med kortare break emellan) så att Ekita skulle få sin sim- rehab som hon så mycket behöver. Tjejen simmar jättefint, fattar bara inte varför hon inte gillar att simma när det går så bra för henne. Tur dom är lättlurad iaf och följer med båten fastän man paddlar utåt i älven :) Att hon ska hoppa i själv är däremot långt borta känns det som. Vi har nog testat de flesta knep.

Efter paddling hem och i med mat och ta det lite lugnt, sedan iväg till Feelgood. Jag hade ju bestämt mig för att köra löpintervaller och det ruckar jag inte på. Efter uppvärmning på löpbandet blev det 1 * 2000 m och 2* 400 m. Nu ska det bli bättre fart i benen! Fast jag inte sprungit löpintervaller på löpband och heller inte snabba löpintervaller på länge så kändes det väldigt piggt i både benen och i kroppen. Första 2000 m körde jag 1,4 km på 17 km/h (3.32 min/km), sedan sprang jag sista 600 m på 18 km(/h (3.20 min/km). Tiden på 2000 m blev 6.56 och det var inte max, utan en hård och bra intervall. Går inte att jämföra rakt av mot ute då luftmotståndet saknas, men tiderna blir bara bättre och bättre vilket känns bra :) Joggade någon minut och sedan körde jag 2 * 400 m, den första på 19 km/h (1.16) och den andra på 20 km/h (1.12). Sedan avjogg och lite styrka mage och rygg. Nu är jag hemma och sängen väntar för lite sussning innan jag åter igen går till jobbet.

I veckan ska jag köra lite kortare pass, men mera intensivt hade jag tänkt mig. På lördag väntar Råsjö- stafetten med Bodil och Eva- Britt Karlsson. Ska bli skoj!

Har i förmiddags varit ute på löppass med Bodil. Det blev 107 min löpning på stigar och eljusspår. Bland annat sprang vi i en bäck en stor del uppemot Södra Berget. Mysigt! När man väl blir blöt spelar det inte längre någon roll hur mer blöt man blir så då är det bara att plaska på. Som barn på nytt!!!

Veckans träning har väl inte blivit så bra, men lite vila ibland är heller kanske inte fel. Min form är dock som bortblåst...

Mån, Tis = Vila

Ons: Lvg i nästan 2 tim (ca 5 mil)

Tors: Löpintervaller, totalt pass inkl magstyrka 60 min

Fre: Latisvila

Lör: Löpning 107 min

Får nu se vad resten av dagen bjuder på. Kommer nog köra ett till pass, sen får vi se vad det blir ikväll. Imorrn blir nog lite fixardag iaf blandat med träning.

Till veckan blir det fullt jobb som vanligt, sen ska jag försöka köra lite kortare pass med mycket mera fart. Nu ska fås lite fart på benen till Råsjöstafetten! Dock känner jag mig inte så seg nu, mest bara lite seg och flåsig. Hoppas det släpper fort. Tävlingen nästa lördag är 3 st sträckor á 3 km, varav den första sträckan är något kortare än övriga 2 sträckor. Som det ser ut nu är det jag, Bodil och Eva- Britt Karlsson som kommer att köra. Kul ska det bli!

Nedan bilder från dagens bäcklöpning!