Vi börjar tidigare under veckan....

Jag var väldigt stressad, då jag trodde min vad skulle kännas bättre mycket snabbare men icke. Fortfarande ont på tisdagen, på onsdagen gick det helt okej att gå, men när jag stretchade vaden så var det stelt och drog inne i vaden. Ons började jag med behandlingar. Ultraljudet hann jag inte låna utan det blev antiinflam salva, tvärfriktionsmassage och Linnex. Jag vilade både tisdag och onsdag och på torsdag tog jag ut skateskidorna och drog upp på Södra för ett skatepass med impulser. Direkt efter passet hoppade jag in i bilen och Andreas, jag och Ekita rullade mot Uppsala där vi sov över (tack Samuel). Fredag morgon rullade sedan bilen vidare mot Strömsholm och återbesök hos ortopeden för Ekita. Besöket gick mycket bra och vi fick bra med beröm för vårt arbete med Ekita. Läkaren kunde nu inte känna någon asymmetri i hennes muskulatur så nu är det bara att bibehålla det vi byggt upp så att muskulaturen avlastar hennes dåliga höft. På sikt kommer vi att kunna öka på hennes träning, men någon eventuell jaktdag i framtiden får vi enbart se som bonus om det kommer att lyckas. Hon har dock fina förutsättningar nu för att kunna bli en träningshund för oss iaf (dock alltid med rehab- tänk i bakhuvudet; inte för mkt, inte för ofta osv). Draghund är dock absolut inget för henne, inte heller att vara lös och leka med andra hundar på grund av de kraftiga rörelser hon då utsätter sig för. Rörligheten är fortfarande inte så bra så den måste vi jobba med.

Så från sjukhuset vidare till en av Andreas sponsorer (Lupus Foder) som har sitt huvudkontor och lager i Västerås. Där köpte vi på oss nödvändigt gott samt lite saker till kommande valpen! Efter detta rullade bilen äntligern mot Mora. Tidsschemat blev bra mer pressat då jag måste ha sökt på "fel" Mora på hitta.se när jag kollade avståndet. Efter ca 1,5 timme mer än beräknat kom vi fram och hämtade ut nummerlsapp, tittade lite på mässan samt mötte upp med Bodil och Henrik. Medan de köade i den urlånga och jobbiga seedningskön så åkte vi till vårt boende i Oxberg för en bit mat. Efter måltiden var klockan över 19 och mitt viktiga träningspass kändes inte längre lika viktigt när tiden nu dragit iväg så och Andreas gärna ville dra igång med skidorna. Det kändes verkligen jobbigt för mig att inte ha testat vaden alls för jag var verkligen osäker på om det skulle gå. Hade jag hunnit träna och fått ont så skulle Andreas inte behöva fixa skidorna i onödan. Då hade vi alla tre fått supporta Bodil. Nu visste jag inget alls förutom att det drog aningen när jag stretchade i vadens ytterläge... Efter Andreas monsterfixning av skidorna (ca 3 timmar skidfix) var jag verkligen supernervös. Nu måste bara vaden hålla....den bara måste. Jag kan inte svika nu när så mycket arbete lagts ner. Klockan 22.30 blev det läggdags.

Kl 06.20 ringde klockan på morgonen. På med kläder och i med frukost och på med Vulkanskydd på vaden. Efter inpackning i bilen blev det avfärd med Henrik och Bodil ner till starten för att börja köa in till rätt startfålla. Ca 07.30 började jag köa först på plats och efter bara ett tag så var kön hyffsat lång. 08.00 öppnades fållorna och jag gick då in med träningsskidorna och la dem på lämplig plats längst fram i tävlingsled 1. Längst fram stod sedan elitledet. Därefter fick vi trixa oss tillbaka med bilen ovanför vägövergången. Nu började den viktiga testningen av skidorna. Först hade jag alldeles för dåligt fäste, sedan fick jag bra fäste, men det rubbade i aningen längst fram i fästzonen när jag gled. Som tur är ska man ju åka 3 mil så det lilla glider man bort. I övrigt var skidorna toppen!

Efter skidtestningen följde Andreas med oss ner till starten på skidor för att ta upp våra träningsskidor som låg på plats. Vi bytte ut träningsskidorna mot de riktiga och började sedan värma upp för starten. Ca 10 min innan start tog jag plats på skidorna och väntan började. En sak jag blev störd över är att folk kommer in sent i fållan och går in och ställer skidorna längst fram MELLAN spåren. Vad tusan gör de så? Får man göra så? Vill man stå långt fram får man väl köa som alla andra. En dam stod så jäkla nära mig att axlarna nästan tog i. Så gick startskottet och hon tog nägra snabba tag och sedan prejade mig ur mitt spår. Vilket jäkla sätt. Hon fullkomligt trampade rakt över mina skidor. Det enda bra var att jag såg hennes startnummer och lade det på minnet. Nummer 335......tack så hemskt mycket...Vips så blev man omåkt av en hjord med åkare och allt köande kändes onödigt. Sedan var det trångt och jäkligt ett bra tag. Jag själv var precis på väg att byta spår in i en ledig lucka i ett annat när en tjej kom bakifrån och absolut inte ville släppa in mig. Fast jag inte bytte spår utan bara var på väg så fick jag själv höra en jäkla massa svordomar. Tjejer kan helt enkelt vara förjävliga....Själv var jag inte på så bråkhumör, var himla nervös faktiskt...Kanske för omväxlingens skull, annars brukar jag kunna säga till jag också, men inte svära och skrika svordomar iaf.

Så äntligen var loppet igång och efter någon kilometer med trampande med skidor och stavar åt alla håll så började fältet att spricka upp. Jag åkte nästan hela loppet och var rädd för min vad, särskilt då det kändrs stelare och stelare. Tur för mig att jag inte drog upp bristningen, men riktigt avslappnat kunde jag inte åka.

Del 2 om känslan i loppet och taktiken och missarna och godbitarna kommer imorgon :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden går och nu redan är det april månad. Vad har då hänt sedan sist med långlopp och löpbandstest? Jo, bland annat har jag varit en vecka till fjälls i Ramundberget och haft det finfint fast med ändå närvarande stress. Varje dag blev det längdski...

Passa på att anmäl er till vintern sista teknikkurs i skejt: Lär Dig Skejta! (klicka på texten) Kursen passar både nybörjare och mer erfarna åkare då vi har olika instruktörer.   Min träning i veckan? I tisdags blev det intervaller med tisdagst...

Hej ni som ändå går in på bloggen med jämna mellanrum och läser. Självklart skulle jag vilja lägga ut lite mer berättelser och bilder om träning och friluftsliv, men ska jag vara ärlig har jag fram till sommaren ett enormt hektiskt schema med jobb oc...

Jo, trots allt blir foten ändå bättre och bättre. Förra veckan kändes det varje steg jag tog, men nu känns det faktiskt ganska bra vilket ger mig en positiv framtidssyn. När jag har mycket i jobb och skola är det träning som hjälper mig ventilera och...

Ja, vad ska man då egentligen skriva om när man har en tränings- och friluftsblogg och inte kan träna så mycket just nu...det är frågan. Ni ska bara veta hur mycket jag längtar efter att få snöra på mig skorna och bege mig ut på en lång och lugn löpt...