Efter en skön vilodag på fredagen så drog träningen åter igen igång på lördagen. Skönt, men jag saknar löpningen nått så grymt. Nu när jag kunnat springa så pass mycket i vår har jag inte rört cykeln många pass och det talar sitt tydliga språk vad jag gillar mest. Jag älskar att springa långt som kort, på fjällen och på löpband, allt. Fastän jag inte är bra på det (alltså att springa) så är det nått som gör att jag blir beroende av det. Jag gillar verkligen sätta på mig löparskorna och ge mig ut en lummen sommardag i hällregn och springa med min älsklingsvovve i skogen och njuta! Njuta av skogsdoft, njuta av fågelkvitter, njuta av att springa! Sen om jag springer distans eller intervaller spelar mindre roll. DOCK är det inget jag längre kan ta för givet att göra så som förr i tiden. Nu låter det kanske som att jag är 75 år, men det är den åldern det känns som att mina vävnader i kroppen är. Tyvärr..jag skulle verkligen gjort den där artoskopin på fossingen när jag ändå var långtidsskadad för nu är jag less på den. Så less att jag ibland vill hugga av foten i skogen och lämna den där! Frustration!

På lördagen blev det ganska långt cykelpass, först cyklade jag 4,5 mil lvg med en tjejkompis. Det tog ca 1 tim 40 min. Därefter svidade jag om till MTB utrustning och cyklade ca 1 tim 40 min MTB i skogen med en annan tjej. MTB sträckan blev en kuperad bana med mycket upp och ner fast inte så tekniska partier som stigar i skogen. Ni som har kört 10:an på Södra fattar vad jag menar :) Härligt sällskap på både sträckorna som gjorde att det kändes som jag varit ute i 30 min och inte totalt 3 tim 16 min som det blev.

Idag har jag tävlat igen! Jag fick nys om Söråkersloppet som skulle vara ett stafettlopp 3* 12 km så iväg med ett mail till en till en tjej i ART så var vi plötsligt 3 och fulltaligt lag. Den verkliga distansen var dock ca 9,7- 9,8 km. Banan gick på asfalt förutom ca 200 där det var vägarbetsområde med grus. Vi chansade dock och körde med våra lvg- cyklar. Lite skrämmande punka-  tankar som ovan lvg cyklist, men med lite långsammare fart över partierna och upp med baken från sadeln så fungerade det. Vi värmde först upp ett varv, sedan blev det en tjej från ART, Lova, som startade, en annan ART tjej, Anna, som tog andra stäckan och jag körde sista. Jag kände nästan direkt en brännande känsla i benen och tydligen tog lördagens pass hårdare än väntat. Det blev en kämpig, men säkerligen värdefull dag i det blåsiga vädret där jag hade lite svårt att hitta rätt växel. Lite för jobbigt och segt för benen följt av trampa luft etc. Jag försökte dock hålla i och snittet blev 33,0 km/h och 9,77 km enligt min GPS med solokörning.

Arrangemanget var mycket fint med flaggvakter utefter vägarna, underhållning, speaker, utlottning, tävlingspriser. Hoppas bara fler kommer nästa år så det kan bli lite mer klungkörning osv. Idag tror jag nästan alla lag blev utspridda till solokörning. Totalt var det 9 lag i tävlingsklassen, sen fanns en motionsklass där jag såg flertalet var med i. Vi tjejer, som hade tävlingsnamnet Alnö Race Team, kom på 2:a plats efter Micke Henriksson, Emil Lagergren och John Eriksson. Skoj att få en rejäl genomkörare och försöka väcka benen ur dvalan.

När jag kom hem tänkte jag testa springa lite. Fotleden har blivit bättre och de senaste dagarna har jag mest haft upphakningar, men inte belastningsont. Jag sprang 45 min i skogen utan någon smärta alls, men när jag kom hem började upphakningarna igen. Suck * 1000. Så att vila kommer knappast hjälpa mina problem om det är en broskjävelbit i vägen i foten så frågan är om den isf kan flytta på sig eller om jag måste försöka få artroskopi inom rimlig tid. Typiskt är att det ställe (Idrottsmedicin) där jag stod på vilande op nu har blivit privata så jag isf måste fixa ny remiss. Lär väl ta 50 år i V- norrlands landsting att fixa det.

Se bilder från idag nedan.

  Min lvg- bike

  Rekordkillen från idag, M. Henriksson. 9,8 km på 15.06 i hård blåst solokörning efter kutat stafett St Olovsloppet i 3 dar.

  ART tjejerna Lova och Anna, glada efter målgång!.

  Vinstkillarna nedan för scenen.