av att svara tillbaka på Bodils segerryck som killen nedan :) Kolla killen som bryter mållinjen först. Så ska man komma tillbaka i ett lopp, det är vilja det.  

Igår vågade jag bara inte träna för tjii fick jag för att jag skrivit att jag klarade mig helt från den där förkylningsvarningen. Började kännas lite mer skumt mot eftermiddagen och kvällen. Tänkte annars ta ett distanspass cykling.

Imorse vaknade jag upp och inte var jag sjuk idag heller, men blir ändå inte fri den där lite skumma känslan av tung i huvudet och att ögonen inte riktigt hänger med. Såg på MTB på OS och bara tog det lugnt innan avfärd till H- sand där Andreas skulle köra Öbackavarvet. Hörde också av mig till min nufunna träningskompis Bodil som också hade samma känsla i kroppen. Framme i H- sand var jag veligare än veligast. Fick verkligen tävlingssug när alla springer omkring och gör sig ordning för racing. Jag tog mig en kort runda uppvärmning, men kunde fortfarande inte bestämma mig. Vill ju inte göra ett dåligt lopp bara för att jag är sliten sen i torsdags och att jag har nått skumt i kroppen, är för mycket tävlingsmänniska för det. Det slutade med att jag gick och efteranmälde mig 25 minuter innan start (var direkt när vi kom förbi och frågade när jag senast kunde efteranmäla mig).

Jaja, det blev ett 5 km lopp idag också. Öppnade mitt eget tempo som vanligt och vid 2 km skylten kände jag att mina ben inte var hundra där idag, att kroppen ville mer men att benen började att inte vilja hålla farten. Som tur var gick km 2- 4 lite lite lättare i den "klunga" jag sprang i så kunde hålla mig kvar i placering. Bodil och jag turades om att ligga först och på slutet sprang vi jämsides. Jag kände dock ganska så snart att hon var piggare än mig då hon småfrågade lite hur det gick osv samt hejade glatt på sin sambo när hon mötte honom efter banan. Själv kämpade jag mot mina trötta ben. Försökte dock att göra en liten "spurt" som också blev en rejäl tempohöjning kanske 150 meter före mål. Bodil var dock med på noterna och svarade direkt! Det slutade som jag trodde med att jag fick ge mig, det har också visat sig på våra intervaller att hon är den snabbare av oss på 200 och 100 m.

Hade jag försökt att öka på farten tidigare i loppet så hade Bodil med 100 % sannolikhet också hängt med då och det hade förmodligen slutat med att jag sprang in i väggen istället. Men nästa år då jäklar ska vi pressa varandra klart under 20 minuter. Superkul att köra intervaller nu när vi visats vara så oerhört jämna, det blir bra puschning! Grattis Bodil till idag!

Jo, förresten, tiden jag sprang på var 20.34, spurtslagen med 2 sekunder av Bodil. Hoppas nu så oerhört att jag slipper kontinuerliga baksag så jag verkligen får en chans att träna lite mer löpning än i snitt 1- 2 pass/v. Jag skulle bli så glad då. Känns lite stelt i ena baklåret nu, men hoppas det släpper.

Så, vad hade den jäkla dagen mer att erbjuda...

Jo, en kille kollapsade idag efter banan när vi stod och hejade på milklassen, såg verkligen inte roligt ut. Han började vingla för fullt och Bodil reagerade snabbt och var framme  och gav honom stöd. Han ramlade därefter ihop på backen och jag lade, efter några sekunder av chock lagt sig, honom i framstupa sidoläge. Frågade lite frågor, men fick inget rikitgt svar. Till slut kom ambulansen som en kille ringt till så jag hoppas att det gick bra för honom.

Vad näst. Efter prisutdelning och en miniavjoggning vidare till dusch och ombyte innan hemfärd. Såg en "varningsskylt" in till damernas att både manliga och kvinnliga arbetare kan finnas inne där. Väl där inne när vi kommer med handdukar står en manlig arbetare där. Jag blir lite fundersam vad jag ska göra, gillar ju inte att visa mig naken... men vi tar med oss handdukarna till respektive duschbås, för då kan ingen se trodde vi. Men eftersom arbetarna går fram och tillbaka kunde de visst göra det så min dusch har nog aldrig varit kortare någongång.

Mer då? Jo, alla grejer inlagda i bilen och jag har bilnyckeln i min handväska som ligger längst ut i bagageutrymmet. Innan jag hinner reagera slår Andreas igen bakluckan och bilen har låst sig själv. NEEEEJJJJ. Ekita är där inne och det är relativt varmt i solen. Jag blir jättestressad, då en bil verkligen kan bli varm snabbt invändigt fast det känns kyligare ute. Andreas lånar Henriks tele (tackar för all hjälp!!!) och ringer polisen som säger att vi ska slå in rutan för Ford Mondeo kan de inte öppna sa killen i luren.  Efter försök att ringa runt lite nummer så försöker Andreas slå in rutan 3 ggr med en stor gatusten inlindad i en handduk (en av Bodils vinster...). Det händer inget, förutom blir massa repor. Till slut ringer Andreas bärgningen  för att få hjälp med att krossa rutan. Vad säger dom då....jo, Ford Mondeo är inga problem att öppna utan att förstöra något. Killen är där på 15 minuter och löser problemet snabbt som attan. Faaannnn. Jäkla poliser....Vi skickar fakturan till er. Varför säga något man inte vet? Hade vi ringt bärgningen direkt hade vi inte behövt förstöra rutan för massa pengar i självrisk.....

Så nu hemma efter äntligen lite mat i magen :) Vill också passa på att gratulera min, för närvarande väldigt arga, sambo Andreas Svanebo. Han klarade av den 10 km långa slingan på 32.34, supergrattis! Hoppas verkligen du karar av ditt mål att gå under 1.50 på Lidingöloppet 30 km nu i september.

Också bra gjort av Henrik Andersson, en cyklist med fladdershorts i löpartävling :) Bra gjort att ställa upp och springa på en bra tid med tanke på nästan obefintlig löpträning.