Idag efter jobbbet hade jag egentligen tänkt köra styrke... MEN....i det fina vädret fick jag sådant sug efter att köra MTB i skogen. Efter att jag slängt i mig lite mat och smält den så blev det 95 min MTB i skogen, bland annat körde jag Nordströmbanan med Andreas.

Allt var skoj förutom benhelvetet.  Ursäkta mitt språk, men nu är gränsen nära för att jag bryter av det på egen hand. Jag träffade en kille nere på Duathlon SM som gick runt med gips. Han hade sprungit i omgångar (typ sprungit nån månad, fått avbryta i nån månad etc) och fått avbryta p.g.a bensmärta. Han hade inte ont när han cyklade eller gick utan bara när han sprang (killen var triathlet). Efter 3 slätröntgen som visade 0,00 fel fick han en remiss av en bekant till MR och vad var det om inte en stressfraktur. Nu vill jag verkligen veta hur mitt ben ser ut för det börjar gå mig på nerverna att snart inte tagit ett enda joggsteg på 4 veckor och ändå blir det inte bättre. Innan dess hade jag sprungit sporadiskt i 1 månad innan mitt första 3 v uppehåll.  Idag kändes det i benet när jag tryckte hårt på tramporna (cyklar i uppförsbacke) och när det vibrerar. Vi får se vad jag tar mig till, men ett Stockholmsbesök börjar kännas lägligt för att få hjälp här i Sundsvall kan man ju glömma om man inte ligger för döden. Skämt och sido, är det en stressfraktur så kan det faktiskt bli allvarligt om man inte får rätt hjälp med hur man ska rehabilitera det.

Jag älskar verkligen skogen!

Nordströms bana är fin den!

Cyklar man fort blir det suddigt ;)