Hade mkt att göra förra veckan; jobb, plugg mm. Måndag och tisdag blev vilodagar. Onsdag körde jag ett kortare löppass på 70 min med Ekitan min. Torsdag, fredag kändes lite konstigt. Hade smått ont i huvudet, började värka bakom ögonen etc. Ingen annan förkylningsvarning, men det kändes ändå att något skit låg latent i kroppen. Vilade således tors, fre och lör igen..Helgen har blivit helt vikt åt renoveringar, har jobbat mig svettig varje dag. Hela badrummet har fogats om! Först hade jag sedan tidigare slipat bort fogen och nu är det skinande rent och helt omfogat. Äntligen ett rum som är helt klart! Tidigare i sommar har jag också målat både element, fönster och tak.

Söndag kväll blev jogg med Andreas i 45 min, eller jogg och jogg. Först sprang vi runt 10 km/h, sedan blev det lite snabbare och sista kilometrarna sprang vi på runt 13 km/h. Så skönt med sådana pass, det känns som att man kan fortsätta för evigt. Måndags (igår) blev intervaller på Balders. Rena rama kattpissen....så dåligt gick det. Kändes redan på uppvärmningen hur seg jag var. Denna gång är det iaf inte överträning det beror på, men det är precis så det känns. Jättesegt och noll, nollnoll fighting spirit i kroppen. Första 1000 m tryckte jag på fel knapp på klockan så när jag skulle kolla tiden hade jag tryckt på stopp istället för på varvtid. Så arg jag blev... Förbrukade ju en del av de få krafter jag hade för att kolla av mina tider på halvsnabba intervaller. Andra intervallen (1000 m) hade jag 3.44 och det kändes... Ingen fart alls i kroppen och inte ens någon vilja att försöka speeda på lite. Ville bara grina när jag sprang. Därefter blev det en 800 m och en 400 m med Andreas som hare. Inte ens det hjälpte...alltså med farthjälp från Andreas och påhejning. Kände mig så irriterad hela passet igenom... Varför blir det så ibland?

I dag har jag kört intervaller igen, denna gång med Bodil. Antingen bestämmer man sig för att köra lugnt när det går segt eller försöker man blåsa ur kroppen lite, rosta av den. Jag försökte med det sistnämnda. Dock känns mina ben fortfarande som jag nyss kommit från gymmet och ett benböjspass. Det blev 5 st backintervaller idag. Försökte köra på någorlunda hårt, men har ingen växel för tillfället. Svårt att växla tempo. Rena rama kattpissen var det inte, men ändå segt.

Till veckan väntas mer intervaller varvat med lugnare pass. Har så dåligt samvete nu när jag verkligen släppt så mycket på den lilla träning jag utfört sedan tidigare. Kanske beror svackan på att jag är otränad eller på grund av att jag nyss känt mig lite lite småkrasslig också. Vem vet. En sak som är säker är dock att jag kände mig betydligt piggare i juni/juli efter att jag bara tränat ca 1 månad efter mitt träningsuppehåll. Då hade jag fler växlar i alla fall, sen att jag inte orkade hålla en hög fart under längre tid det är fullt förståeligt. Nu känns det som att jag har inget av dem.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden går och nu redan är det april månad. Vad har då hänt sedan sist med långlopp och löpbandstest? Jo, bland annat har jag varit en vecka till fjälls i Ramundberget och haft det finfint fast med ändå närvarande stress. Varje dag blev det längdski...

Passa på att anmäl er till vintern sista teknikkurs i skejt: Lär Dig Skejta! (klicka på texten) Kursen passar både nybörjare och mer erfarna åkare då vi har olika instruktörer.   Min träning i veckan? I tisdags blev det intervaller med tisdagst...

Hej ni som ändå går in på bloggen med jämna mellanrum och läser. Självklart skulle jag vilja lägga ut lite mer berättelser och bilder om träning och friluftsliv, men ska jag vara ärlig har jag fram till sommaren ett enormt hektiskt schema med jobb oc...

Jo, trots allt blir foten ändå bättre och bättre. Förra veckan kändes det varje steg jag tog, men nu känns det faktiskt ganska bra vilket ger mig en positiv framtidssyn. När jag har mycket i jobb och skola är det träning som hjälper mig ventilera och...

Ja, vad ska man då egentligen skriva om när man har en tränings- och friluftsblogg och inte kan träna så mycket just nu...det är frågan. Ni ska bara veta hur mycket jag längtar efter att få snöra på mig skorna och bege mig ut på en lång och lugn löpt...