Så då har jag kört mitt allra första landsvägslopp på motionsnivå, nämligen Broarna Runt 12,1 mil!

Tidigare har jag bara åkt Alnötrampen 4,2 mil, men har då kört på min MTB och åkte 2008 in på tiden 1.12 Hoppas dock jag förbättrat mig tills nu.

Jag och Bodil begav oss till Kramfors redan på fre kväll för att sova över hos hennes föräldrar. På lör blev det alltså inte en så tidig morgon som det annars hade behövt bli, skönt! Jag bestämde mig på plats att köra det långa loppet 12,1 mil med viss vånda. Dels har jag aldrig tidigare ens kört ett så långt cykelpass, sedan oroade jag mig att få köra hela loppet helt solo då det var så få damer anmälda. Dock slutade det med att jag anmälde mig och hoppades på det bästa. Andreas lånade också ut sina finhjul till mig på eget initiativ då han är bortrest på läger med multisportlaget samt för att köra Cykelvasan.

Så går starten mha masterbil. Jag kör i klungan och hinner fundera många gånger varför masterbilen ska köra så länge framför oss. Så tittar jag upp och fram och ingen masterbil finns där. Det går alltså sakta! Första varvet uppför spurtbacken dras det ut en aning, jag tappar första- klungan ett antal meter, men hinner köra ikapp den utför. Sedan fortsätter loppet för mig med perioder där jag känner mig lite trött och stum i benen och perioder där jag får lite "tävlings- panik" just för att det går så sakta. Micke som han är "leker" ju gärna där framme ett antal gånger så det blir massa tempo- ökningar, allt som mina ovana cyklistben inte gillar. Lyckades iaf hänga med fram till spurtbacken på andra varvet, där det nu gällde bergspriset.

Här blev det självklart en rejäl tempoökning då en viss Henriksson verkligen var sugen på att kamma hem 2 000 sek, vilket han också gjorde. Här blev det ca 15 personer som tillsammans hamnade i en egen klunga, med ca 4 personer ca 50 meter bakom och jag ensam ca 100 meter bakom och ytterligare ca 6- 7 personer bakom mig. På toppen försökte jag själv komma ikapp klungan, men hur mycket jag än trampade närmade jag mig inte den i motvinden. Som tur var kom 4 killar bakom ikapp och så turades vi om att ta körningar för att komma ikapp huvudklungan som åter igen slagit av en del på farten. Några till bakom oss kom aldrig ikapp. Åter igen blev det blandat med partier med superlugnt tempo (ca 130 i puls) och ryckligt och hårt tempo när några försökte att sticka.

Jag hade min absolut tyngsta period över Höga Kusten bron på andra varvet då det kändes som att mina ben helt tog slut i motvinden/sidovinden. Självklart lyckades jag tappa till en lucka där också så jag fick kämpa extra mycket. Mot mål var farten stundvis mycket låg och jag kände mig helt pigg i allt utom i benen, där längden började ta ut sin rätt. En bit in i Kramfors blev det spurt igen, men jag lyckades komma ikapp första klungan när jag märkte att det faktiskt var lättare att spruta när man ställde sig upp ;) Jag tappade bara någon meter då.

Så sista kurvan mot mål blev det dags för den slutgiltiga spurten. Där vann Micke Henriksson inte helt oväntat. Anders Svanebo kom runt 6- 8: e plats och jag hamnade kanske runt 15- 20. Ingen aning faktiskt, men jag såg iaf några killar bakom mig så några måste jag ha tagit. I damklassen vann jag med många minuter. Tyvärr finns det ingen resultatlista eftersom det är ett motionslopp, vilket jag tycker är synd.

Jag tycker precis som det var på Öbackalufsen att deltagarna kan få pricka i när de anmäler sig om de vill hamna på resultatlista eller ej. Jag kan lova att de allra flesta vill det trots det är en motionstävling. Det var heller inget pris i damklassen, vilket de funderade att införa nästa år. Tävlingen i sig var mycket fin! Jättebra med flaggvakter, bra arrangemang, bra utmärkt bana, fin bana och fint väder!

Sedan tycker jag att det var skoj att jag kunde hänga med i klungan (även om de gjorde det lätt för mig när det gick lugnt en stor del av loppet).  Jag tappade den bevisligen några gånger i ryck, men benen tålde att ta ikapp.

Tiden blev 3.37.11, maxpuls 180 (målgång kanske eller bergsprisbacken?), medelpuls 148. Jämför det med de bergsmaror jag sprungit där jag haft mellan 165- 175 i medel. Helt annat med ett sånt här lopp. I löpning får man ligga på jämn fart nära max hela tiden. Där behöver jag inte få någon tävlings- panik att jag inte tar ut mig.

Dock ville jag inte ta några körningar i den stora klungan under Broarna- loppet (jag gjorde det när vi körde ikapp klungan). Det skulle vara ett stort taktiskt misstag när klungan är så stor och de allra flesta var starkare än mig. Jag skulle då kört slut på mina ben och varit tvungen att släppa klungan skulle jag gissa. Hela loppet höll jag mig mellan 8- 25 plats ungefär. En gång kom jag av misstag fram till ungefär en 6:e plats efter en nedförsbacke då jag inte bromsade tillräckligt. En kille släppte då in mig i klungan och strax därefter fick jag en stor avhyvling av en person som skrek att antingen hjälper jag till att dra eller så lägger jag mig längst bak. Helt ok, det är ju så det fungerar. Dock hade jag inte tänkt ligga därframme och dessutom är ju tonfallet hos vissa i överkant....Anders S fick även han en avhyvling en gång då någon klagade på hans sätt att köra för att komma ikapp 2- 3 killar som då gått lös.

- Kör själv då om du är så jäkla pigg hörde jag honom svara....

Hahaha. Ja, blodigt allvar det här. Eftersom detta var mitt första lvg- lopp så kanske nån mer irriterade sig på mig, men då får det väl vara så! Jag kan i alla fall garantera att det i första klungan inte är fråga om nått motionslopp iaf. En gång när jag tappade en lucka på några meter över Höga Kusten bron så skrek killen bakom när han märkte det- FAAAAN.

Okej, okej. Själv hade jag bara en person som jag aktade mig för under loppet. Här blev man ständigt prejad om man körde nära. Det var inte tal om att kika över axeln när han vek in dit han skulle.

Ang energitillförsel hade jag en mycket bra plan. 1 flaska sportdryck, 1 liten flaska vatten, 2 Gel, 1 Liquid och Kramptabletter. Första timmen slarvade jag med intaget sedan lade jag upp en tidplan där jag skulle inta min energi. Fungerade prima och jag märkte även av en kedjereaktion hos många andra. När jag började ta upp mina gelar ur fickan så märkte jag att andra bredvid gjorde samma sak :) Observera att jag stoppar mina använda gelar osv tillbaka i fickan igen!!! Man ska tänka på miljön! Tröjan ska ju ändå tvättas efter loppet.

Bodil körde 75 km loppet och gjorde det bra! Tiden blev 2.48 med hennes ultratunga MTB- cykel. Dessutom fick hon köra en del solo under loppet så hon gjorde det finfint tycker jag! Efter loppet blev det mat hemma hos hennes föräldrar, sedan shopping på Dollar Store, sedan vidare avfärd mot Trollarviken (alldeles intill Norrfällsviken) där min mamma och hennes sambo har en fullkomligt nyrenoverad stuga alldeles vid havet. Där tog vi det lugnt, promenerade vid havet och grillade lax innan vi åkte hem.

Nu väntar städning innan Andreas kommer hem, bye!

Här är en länk på bilder från loppet som någon från Ankarsviks Cykelklubb tagit. Jag med nr 33 syns. Bara titta efter den med fetast rumpa ;)

http://www.ankarsvik.nu/joomla/index.php?option=com_content&task=view&id=202

Mer bilder från loppet kommer snart in!

 

Svart/vit Craft cyklist från ankarvik

18 augusti 2009 21:15

Starkt kört!! även fast farten inte kanske var den snabbaste:)

 

Caroline

19 augusti 2009 10:16

Tack, men det gick som sagt sakta :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tiden går och nu redan är det april månad. Vad har då hänt sedan sist med långlopp och löpbandstest? Jo, bland annat har jag varit en vecka till fjälls i Ramundberget och haft det finfint fast med ändå närvarande stress. Varje dag blev det längdski...

Passa på att anmäl er till vintern sista teknikkurs i skejt: Lär Dig Skejta! (klicka på texten) Kursen passar både nybörjare och mer erfarna åkare då vi har olika instruktörer.   Min träning i veckan? I tisdags blev det intervaller med tisdagst...

Hej ni som ändå går in på bloggen med jämna mellanrum och läser. Självklart skulle jag vilja lägga ut lite mer berättelser och bilder om träning och friluftsliv, men ska jag vara ärlig har jag fram till sommaren ett enormt hektiskt schema med jobb oc...

Jo, trots allt blir foten ändå bättre och bättre. Förra veckan kändes det varje steg jag tog, men nu känns det faktiskt ganska bra vilket ger mig en positiv framtidssyn. När jag har mycket i jobb och skola är det träning som hjälper mig ventilera och...

Ja, vad ska man då egentligen skriva om när man har en tränings- och friluftsblogg och inte kan träna så mycket just nu...det är frågan. Ni ska bara veta hur mycket jag längtar efter att få snöra på mig skorna och bege mig ut på en lång och lugn löpt...