Vad har hänt de senaste dagarna? Hälen blev som sagt mycket bättre till nästa dag, tack för det. Tog mig då en tur på MTB och fick uppleva att det går ganska snabbt när det blir mörkt. Alltså att det mörknar snabbt, inte att jag cyklar snabbt när det är mörkt ;) Tog mig en tur på stigar och letade mig sedan upp till Södra där jag körde 7 km spåret med Smirrebacken osv. Cyklade uppför alla backar (ibland lyckas jag halka av i Smirre när jag hamnar i för sandliga partier så det bara går runt, runt och spinner). Avslutade med att cykla nerför slalombacken. Har varit på kemi- föreläsning, jobbat extra på fritids, jobbat på företaget etc. Behöver verkligen börja komma igång med att läsa nu också. Igår blev det en kort tur på kvällen för att testa hälen, eftersom det helt oförklarligt faktiskt blivit ganska bra på bara 2 dagar (brukar annars vanligtvis ta en vecka innan jag kan fundera på att testa springa igen).  Fortfarande seg i benen och hög puls. Blä. Samma sak idag då jag och Bodil varit ute i det fina höstvädret och sprungit mestadels på stigar och lite myr och sånt i 2 timmar. Pulsen kan också bero på att en del av min låsning sitter kvar, ryggraden är bra, men revbenen på ena sidan (samma sida som hjärtat) mindre. Ska tillbaka och knäcka ut på måndag igen. Benen kan jag dock inte förklara...Får se vad som blir härnäst i träningsväg. Paddling imorrn är iaf spikat.

Smått & gott från i somras:

Klipper in lite blider nedan från en hundkurs vi gick på i somras. Fick många aha- upplevelser. Kan verkligen rekommendera den. Här finns bildbevis på att Ekita faktiskt kan sitta på en gång fågel lyfter :) Jag i rosa tröjan med Ekita, enda irländaren på kursen. Husse tyckte att kursen gick riktigt bra!

Stoppar också in några bilder från Tour de Romsdal (norsk 4 dagsetapptävling kring Molde). Vilken stämning det var där och framförallt, vilken miljö! Ni som tränar och tävlar lite; åk dit och var med. Ta det som semester samtidigt. Det spelar ingen roll vilken nivå man är på, i Norge finns alla nivåer på motionärer och en helt annat idrottskultur. De flesta bilder är privata, vissa är dock från arrangörernas hemsida: www.tourderomsdal.no Vi i Sverige borde också börja med motbakkelöp! Den tävlingen som Andreas körde i år och både jag & Andreas körde ifjol är Norges brantaste motbakkelöp med en snittlutning på 34 %. Banan är bara 2 km lång, men man ska klättra hela 680 hm. Tänk er utsikten! Ekta följde med på toppen, vissa bitar fick jag dock bära henne för att hon skulle komma upp. Bilden är nära toppen när Ekita sitter och "flåsar ut". Detta var den första av de 4 olika tävlingarna på lika många dagar.

Dag 2 var det en MTB tävling över 45 km med över 1200 hm, ganska kuperat alltså. Både jag, Andreas och Chanida ställde upp och körde. Andreas kom 4: a i herrklassen, ca 30 sek efter Morten Eilifsen på tredje plats (och han som vann var tvåa på Grenserittet tror jag). Jag var 6: a i damklassen och Chandia 9:a. Guuud vilken fin bana som passar både motionärer och elit. Det var både trixigt på myr och downhill med stenar överallt och fina spår efter typ gångvägar. Perfekt mix.

Dag 3 cyklade jag och Chandia och hejade på de 4 svenskar som var med på tritahlontävlingen. Jag funderade att vara med och hade packat tävlingsväskan men under natten påbörjades en värkande inflammation i min häl så det var komplett uteslutet på morgonen när det var som en glasbit längst bak i hälen när jag gick. Banan började med 7,5 km bergslöpning (många höjdmeter även här), därefter växling till MTB på mestadels asfalt i 22 km, till sist 200 m simning i iskallt högst 14 gradigt Atlant- vatten. Andreas lyckades vinna hela tävlingen och jag och Chanida skrek oss hesa när vi såg hur mycket bakomvarande plockade på Andreas med sitt bröstsim på väg mot målportalen.  

Dag 4 var det åter igen dags för MTB. Både jag, Andreas och Chanida var med. Banan var 52- 53 km (54 enligt min GPS) med ca 850 hm. Denna dag var det mycket mer asfalt och grusväg än tidigare, men också en bit i skogen på singeltrack- stig över hala stenar etc. Det verkligen spöregnade i början och var verkligen svårt att cykla. Dels så frös jag och dels fick jag både grus och kodynga uppsprutat i ögonen då jag inte såg ett skvatt med glasögonen så jag plockade av dem. Startade långt bak och tappade tyvärr den klunga jag åkt ikapp, väntade därför in nästa och fick där med mig en kille. Vi hjälptes åt och efter ett tag med kämpande och slit så lyckades jag komma ikapp en större klunga. Där bet jag mig fast med uppgångar och svackor under hela tävlingen tills det började att gå starkt uppför och in på stig. Hela klungan släppte där till min förvåning och lika förvånande var det att jag fortfarande var ganska pigg. Började att träna igen (efter mitt vinteruppehåll) i början av maj och nu var det bara mitten av juli. Tydligen har vilan gjort gott efter min överträningsperiod (se där Rickard Mattsson vad vila kan göra!). Jag cyklade säkert om 5 personer varav 2 tjejer i skogen under det ganska korta stig- partiet. Därefter var det 6 km asfalt in till mål där jag slet om en gnu för att hålla tjejen på 4: e plats (Eva Nyström) bakom mig. Jag lyckades komma ikapp en kille och ropade till han att vi kunde hjälpas åt. Så blev det också och jag lyckades knipa en 3: e plats i mål, 3 min efter Frid Harstad som vann och 1,5 minut efter Line Monsås på 2: a plats. Jätteförvånad och jätteglad blev jag och tror Andreas blev lika förvånad som mig. Tilläggas är att Eva (4:a i mål) var i ledningen när hon körde fel ca 1- 1,5 min enkel väg och fick åka tllbaka så hon cyklade om mig på asfalten innan stigen ganska uppstressad och jag cyklade sedan om henne i skogen. Annars hade jag aldrig tagit henne. Eva har kommit 2:a på tempo- SM i landsväg (tror hon var 5:a i år) och hållit på med multisport tidigare innan hon hittat sin rätta sport. Jag är dock nöjd att jag lyckades hålla undan en så stor kanon som henne på asfaltsspurten. Se Eva i sin satsning på www.evanystrom.com. Hon har också blogg. En av mina kära vänner Maria Rydqvist har också en egen hemsida, där man kan följa henne i satsningen mot yttersta världselit (www.mariarydqvist.se). Hoppas nu även att sambon min slänger upp sin hemsida nångång.

Så, man får alltså göra så här i bloggen när man inte har något nyttigt att skriva om i vardagen. Då slängs det in gamla tävlingsrapporter man inte skrivit om innan :) Och en blogg med bilder är väl mycket roligare va :)

Ha det gott allesammans!