Vilken dag det varit idag. Ovanlig dag för mig och många, många saker på agendan. Med dålig planering lyckades jag inte få i mig något från frukost 07.00 till middag vid 18.30 Det hände verkligen saker i ett och vissa saker var oplanerade, därför blev det som det blev. Inte bra, men får se det som att veta hur kroppen reagerar på sådana saker. Faktiskt helt okej, även om det låga blodsockret fick mig lite smågrinig sent mot eftermiddagen. Viktiga är dock att kostintaget i övrigt ser bra ut, då räknas inte denna dag i mängden.

Ikväll fick det bli ett 30 min joggpass med Ekita för att testa vaden. Den höll, men det känns lite småstelt fortfarande så inga intervaller blir det på agendan ännu. Dessa får köras på skidor skate eller cykel. Måste ta tag i och göra en riktig planering nu också, efter Tjejvasan har det mest blivit träning efter tycke och smak.

Jag och Andreas har tidigare spanat på vårt tävlingsprogram till sommaren. Jag hoppas jag kan vara med på en del tävlingar medan Andreas räknar att kunna vara med. Första tävlingen som det ser ut nu är Kälagotte den 24 maj i Hammarstrand/Ragunda, en fin tävling som jag gärna tipsar om. Först och främst kommer jag dock köra Tynderöcupen den 21 mars om jag inte är skadad då. Spännande är också att se vad Nordic Bet Adventure Race är för tävling. Mkt prispengar som det ser ut som iaf. Hoppas mer info kommer ut.  

Vi kanske syns på någon av tävlingarna!

Dagens träning innebar ett lugnt skatepass på Södra TILLS jag träffade Andreas som skulle köra intervaller. Han kom då på att vi skulle tävla mot varandra i skateimpulser. Självklart hakade jag på, bra med sparring för honom och bra för mig att kunna köra impulser och träna på att åka fort utan att stypa. Självklart fick jag försprång. Först startade jag kanske 30 m före honom när vi åkte längs bara ena långsidan. När vi sedan körde hela Ängen som skateimpuls fick jag säkert starta 60 m före honom. Andreas körde precis om mig på de 2 första, sedan fick jag ta honom på några. Är ju kul att småfajtas lite. Måste verkligen träna på det där att sträcka fram benet för de första två så var det verkligen målfoto,men Andreas slängde fram sitt ena ben alldeles vid stolpen så han vann!

Även om detta är rent på skoj så kan det vara bra att småtävlas lite, särskilt om man ofta kör själv. För Andreas är det verkligen viktigt med sparring då han tränar så pass mycket själv. Bäst förstås att köra med någon jämlik eller helst lite bättre, men i brist på det får han nöja sig med mig och istället försöka jaga ikapp mitt försprång.

Passet avslutades med att Ekita fick vara med i 10- 15 min och springa. Hon älskar verkligen att kuta, men vi måste vara så observant på henne så att hon inte börjar snedbelasta igen. Nu har hon slutat med smärtlindring och antiinflam så det gäller att ha huvudet på skaft. Vi ska försöka få in mer och mer "vanlig" motion för henne, det blir dock inget lek med andra hundar eller draghund. Målet är att hon iaf ska kunna vara med och springa bredvid oss i framtiden på en del pass *hoppas*.

Höres!

Blev bara skit med vaden efter att jag slet upp bristningen. Jag tappade motivationen lite och vilade både tors och fre. Var även på jobbintervju på fre som jag tyckte kändes bra.

På em så funderade jag verkligen på Åre- resan. Var så sugen att åka upp, men Andreas ville ha en lugn hemmahelg efter alla bortahelger. Eftersom jag ändå inte kunde vara med och tävla Duvedsrajden jag anmält mig till p.g.a vaden så velade jag fram och tillbaka om jag skulle åka upp själv. Slog en pling till Chanida och som så många gånger så hakade hon på! Hon är verkligen otrolig på sådant, helt spontan och behöver inte planera och fundera i dagar. Ringer jag samma morgon och frågar om hon vill kuta distans i 3 timmar så brukar hon ofta kunna hänga med fast hon redan varit iväg på ett spinningpass.

Så lör morgon före 7.00 rullade bilen hemifrån. Vi tog sikte på Vålådalen efter tips från Micke. Väl där så var det längsta spåret som var skatepreppat 10 km. Vi drog då iväg på ett mini- äventyr istället. Utgick från skidstationen och åkte rakt upp på fjället. När skatespåret tog slut efter konstant stigning i säkert 2 km bara uppför så började vi åka skate obanat ute efter led. Vi blev mer och mer taggade att nå Ottfjällets topp trots tilltagande vind! Efter 90 min nådde vi toppen på 1265 m över havet, vi fick dock gå sista biten p.g.a stenar, blåst och brant lutning. Medelpulsen upp var 153 slag/min, trots att det knappt kändes som man tränade. Kan tänka mig att det blir så när man borrar ner huvudet och bara går och koncentrerar sig. Emellanåt var det skare, men emellanåt drivsnö och mjukt. Åreskutan ligger på ca 1400 m och där blåste det 29 sekundmeter så kan tänka mig att det var liknande där vi var. Jag ramlade en gång av blåsten och började glida neråt, så mycket blåste det. Skidorna fick man hålla tätt intill sig, annars var det lätt att känna som att man drogs lite iväg. Med tappad känsel i öra och kind började vi sedan vår tur med skateskidor ner från Ottfjället och det var inte det lättaste. Efter att ha kommit ner åkte vi Sapporospåret tror jag det heter, sedan Milspåret och ett kortare spår.

Sammanlagt blev passet nästan 4 timmar skate, mitt längsta skidpass i träningsväg!

Kvällen blev lugn och vi träffade både Bodil, Henrik, Micke och Erica (bilder nedan) på Holiday Club för lite snack och "fika", dvs godis. Bodil fyllde ju 30 år! Grattis :)

Mogornen efter blev det 30 km skate i Björnen som tog 2,5 timme. Efter det titt i butiker i Åre, sedan hemfärd.

Det var min helg det! Skönt att variera träningen med lite distanspass i lugnt tempo, det har blivit mycket intervaller på sista tiden. Jag kunde dock bara åka skate p.g.a vaden. Härnäst planerar vi för tjejhelg i Storulvån den 18- 19 april med massa roliga toppbestigningar. Sol önskas starkt!

Det blev rekord idag igen på 5 km test! Kroppen var ännu piggare denna gång och jag kan nog pressa tiden en bit till utan problem tror jag. I alla fall som det känns nu.

Började med 20 min uppvärmning löpning, sedan teststart. Första 3 km på 15 km/h precis som förut. Kändes väldigt fint och fick inte slita alls. Efter ytterligare 800 m (3800 m) höjde jag bandet till 16 km/h, de sista 400- 300 m höjde jag bandet till 17 km/h.

Tiden på 5 km blev 19.37 och nu är jag på G. Synd bara att jag rev upp min bristning i vaden, men den är inte lika hemsk som efter Fiskarrennet. Dock långt ifrån bra.

Cyklade av mig 10 min, sedan blev det 10 min rodd som rehab för min bröstrygg. Kunde tyvärr ej gå lika djupt i rodd som jag brukar då vaden böjs för mycket då. Efter rodden blev det styrketräning överkropp med övningar som latsdrag, backups på bänk, triceps hiss, breda frontdrag, biceps curl etc. Avslutade med 5 min magsty och jogg- haltade sedan hem i ca 15 min, dvs försökte jogga, men avlastade vaden bra mycket. Kan alltså jogga på den, men känns inte bra. Är också väldigt stel i vastus lateralis nu så vore kanske på sin plats med ett cykelpass imorrn...

Man kanske får betala lite för sin ivrighet ibland. Efter diskussioner med Andreas ikväll om träning har jag också klart för mig vad jag ska köra nu för att ytterligare pressa mina tider. Det ni avslöjar jag inte :)

Åkte 2 tim skate på Södra idag. Jag kom så långt att jag iaf hade med mig kameran, men självklart glömde jag att ta upp den och knäppa lite kort.... Var fina spår på de vanliga spåren, men själva 10 km spåret hade de naturligtvis INTE dragit. As usual alltså.

Hade det inte varit för att jag bestämt mig för att köra ett AI pass idag hade jag nog försökt att hänga de fullfjädrande längdkillarnas ryggar. Idag gick det finfint på platten, men uppför hade jag säkert AIII låg puls för att åka i deras tempo. Därför släppte jag och åkte nästan hela passet själv och åkte med dem på slutet istället. Att åka med killar är verkligen fostrande, det blir som naturlig intervall; AI tempo på platt och AIII uppför. Fasiken vad jag kände mig dålig....men vad säger dom...man ska träna med de som är bättre för att höja sig...kanske inte de som är så mycket bättre bara...

Imorrn får vi se vad som bjuds på. Efter Tjejvasan har jag inte gjort en ny veckoplanering, men den kommer. Just nu känner jag för lite av allt, som vanligt alltså. Vill springa distans och intervaller, vill springa mer test, vill köra skidgång med snöskor i Södra, vill åka skidor både intervaller och långpass, vill börja cykla mer inför sommaren, vill köra mer styrketräning, vill vill vill.

Det borde iaf vara ett gott tecken att jag lyckades kuta 5000 m på 19.41 när jag bara springer i snitt 1 gång per veckan nu vintertid. Men man vet aldrig med min kropp, det kanske går sämre när jag ökar på träningen. Just nu gillar jag iaf att köra lite av allt = multisport.

and I will do it again!

Äntligen, jaaaaaaaa. Jag lyckades.... :)

Ett av mina mål sedan min omstart av träning i maj 08 var att på sikt försöka ta mig under 20.00 på 5 km. Min kropp tål inte så mycket träning numera och definitivt inte löpträning, därför får jag nöja mig med det jag kan få. Det gör det hela ännu roligare, det vill säga att jag inte bara har att kämpa mot min egen förbättring utan att jag heller inte får träna så mycket som jag vill. Då tror jag att man uppskattar "medgångarna" ännu mer. Jag kan inte längre ta något för givet (speciellt inte att springa) och därför så njuter jag något oerhört när allt väl klaffar eftersom jag älskar att springa.

Idag var det inte tänkt som ett test. Jag tänkte köra mina vanliga runt- tröskel intervaller, det vill säga 3 km på 12.00 (15 km/h, 4 min/km) och sedan 2 st * 1 km på 3.45 (16 km/h, 3.45min/km) Jag klädde mig väldigt varmt eftersom jag först var ute och värmde upp med Ekita så hon fick röra på sig. Tänkte att det inte skkulle göra något eftersom jag ändå inte skulle springa råtuffa intervaller. Så där stod jag med mina Crafty vintertaigts med flecce på insidan och höll på att flyta bort. Aldrig svettats så mycket om benen någongång tror jag. Jag kände direkt att jag var seg och tänkte att detta blir ingen barnlek som första gången jag sprang. Då gick det så himla lätt. Efter 1 km var jag lika seg i benen, men pulsen helt ok, men sådär att man koncentrerar sig på att hålla farten för att benen inte är på hugget. Efter 2 km likadant. När jag närmade mig 3 km tänkte jag men va tusan , jag kanske ska fortsätta ändå för heltrött är jag inte även om benen är småsega. Närmade mig 4 km och vid 4 km höjde jag hastigheten till 16 km/h (3.45/km). Kändes att det började bli lite jobbigt, men inte råjobbigt. Vid ca 400- 300 m kvar att springa till 5 km så höjde jag bandet ännu en gång till 17 km/h (3.32/km). Det höll jag in till 5 km och sedan klev jag av. Var såklart trött men inte så där djävulskt trött man kan vara ibland.

JIPPI! Tiden på 5000 m blev 19.41 och jag klarade mig med råge!!!!!!

Tänk hur det kan vara ibland, när man minst anar det. Nu gäller det bara att fortsätta göra detta fler gånger samt att klara det utomhus på kontrollmätt bana!

Till och med 2006 hade jag tränat 3 år med ca 600 effektiva timmar per år. Maj 2006- April 2007 blev det ca 400 effektiva timmar på grund av alla skador som började ploppa upp. Augusti 2007 till Maj 2008 blev det obefintligt med träning för att ge kroppen en chans att återhämta sig och se vad som händer. Tyvärr svarar kroppen fortfarande allergiskt mot träning och jag kan nu ligga på ca 20- 40 timmar per månad istället för i snitt 50 timmar per månad som förut (tränade då runt 60- 70 tim/månad under vissa månader). Att springa så pass lite och att det ändå går bättre än när jag tränade mycket är riktigt kul. Hoppas, hoppas, hoppas min kropp kommer låta mig springa i sommar. Jag älskar löpning och helst skogslöpning på stigar, obanat etc!

...det gjorde jag idag.

Idag bestämde jag mig för att köra ett löppass i solskenet. Jag började hemifrån och sprang upp mot slalombacken. Efter att ha kommit dit vek jag av på en stig med ganska mycket lössnö, för att på sikt ta mig till toppen av Södra Berget. Halvvägs så vek stigen av åt ett annat håll (åt ett håll den inte går på sommaren) så jag besämde mig för att pulsa i djupsnön sista biten. Först försökte jag småjogga men vart tredje steg sjönk jag ner till höftböjaren och fick dra mig upp. Fy tusan vad mycket snö det är nu! Fick också små skrubbsår på smalbenen av skaren som man slog smalbenet mot när man sjönk igenom. Ja, jag vet...lite för tung var jag... Efter att ha trampat rakt ner i en bäck så jag vart dyngsur om båda fötterna så valde jag att börja krypa i snön. För att inte slå smalbenen i skaren varje gång jag sjönk igenom så testade jag grodkrypning, det vill säga att man lyfter benen utåt när man kryper.

Bra träning blev det i alla fall. Vanligen tar det väl en ca 40 min innan man är uppe på Södra. Idag tog det ca 55 min. Avslutade därefter med att kuta elljusspåren förbi Ängen mot Lv5 och hem igen. OBS. Jag springer på insidan av de klassiska spåren, vilket betyder att jag inte förstör spåren ett dyft. Onödigt att trampa sönder de himla fina spåren som är nu, men det verkar inte folk tänka på... Stora tramphål i spåren överallt där folk har gått mitt i spåren.

Hoppas ingen såg min krypning idag när jag närmade mig elljusspåret på Södra :) Skulle nog ha blivit uttittad då! I övrigt var pulsen jämn och fin, kändes mycket bra. Det var bara när jag kröp som pulsen åkte upp i en 160. Ingen kan iaf säga att krypning i snö inte är pulshöjande :)

Ha det gott!

För någon dag sedan kollade jag in seedningstabellerna för Vasaloppet. Genom mitt race i Tjejvasan så får jag nu stå i led 3 i riktiga Vasaloppet. Man kanske ska ta och åka det inom 3 år då seedningen fortfarande är gällande. MEN först måste ryggen fixas till, här ska börja tränas mer rehab.

Veckans träning:

Mån: Draghundstävling 5 km

Tis: Löpning 60 min + magstyrka

Ons fm: Skateintervaller draghund samt utan hund tot 75 min

Ons em: Skate med impulser tot 85 min

Tors: Vila (igen)

Fre: Skate AI 90 min

Lör: får se vad det blir

Idag ser det ut enligt nedan. Kan man hålla sig från att åka skidor då??? Ha det gott så hörs vi!