Igår blev det inget lugnt MTB- pass jag hade planerat för. Bodils allergi var hemsk och hon valde därför att stanna inne så när Andreas frågade mig om sty- träning på hakade jag på det. Måste verkligen köra rehab för framförallt knäna! Väl på gymmet började jag värma upp på löpband, sen hände det....

Löpband för mig och även gym framkallar ett enormt behov av att springa intervaller. Jag kan knappt gå in på ett gym och se ett löpband utan att jag genast vill kuta massa intervaller. Även fast knäet gav ifrån sig varningstecken så tänkte jag att jag skulle testa springa lite grann på 16 km(h (3.45/km). Jag började att springa fortare och det kändes bättre i knäet då än när jag joggade...konstigt.. Sedan kom jag på en annan sak och avbröt efter kanske 20 sekunder... Jag höjde bandet till 17 km/h (3.31- 3.32/km) och hoppade på med syftet att springa 1 st 2 km intervall/formtest. Andningen och pulsen kändes väldigt bra, medan benen fortfarande var sega från gårdagens intervaller, men jag testade ändå. Hela intervallen i sig kändes bra trots mina sega ben, det var bara sista 200 m jag fick slita, då var benen trötta och inte alls ville springa fort längre. Sista 450- 400 metrarna höjde jag till och med bandet till 17,5 km/h vilket motsvarar ca 3.25/km (fort för att vara mig).

Tiden på 2 km blev 7.00

Lutning 1 %, vilket ska motsvara generellt luftmotstånd ute.

Hade jag höjt lite innan så hade jag kommit ner på 6. Detta är dock pers för mig på löpband vad gäller 2 km så det är jag glad för! Orkar jag 1 km till vilket jag inte gör i dagsläget blir tiden på 3 km 10.30 ungefär.

Löpband fungerar alltså finfint för mig. Bandet hjälper mig hålla en jämn och hög fart och jag klarar att uppnå mina mål :) Det är ju inte så att bandet skjuter på mig...knappast, men det gör ändå mycket att få hjälp med farthållningen. Nu är det bara så att jag blivit mycket sämre att springa ute i terrängen...det märkte jag på mina tröskelintervaller. Efter en lång uppförs är jag helt stum i låren. Ska jag således tävla något i multisport/vanliga löptävlingar här hemma så gäller det att jag kommer igång med "vanlig" hederlig terrängträning för just nu känner jag mig som en elefant som springer uppförs. Det är dock svårt när vaden vill jäklas och knäet vill jäklas. Det blir nämligen betydligt mer belastning att springa brant uppför och utför. Knäet efter mitt lilla 2 km löptest var heller inte så glad på mig igår. Bara hålla tummarna att min stabilationsträning efteråt ska börja göra susen efter ett antal träningar.

Dagens träning i annat inlägg. Ledtråd: Jag försökte hänga på Andreas, klarade det i kanske 1 minut, sedan var jag tvungen att släppa och på kanske 1,5 till 2 km blev till mål avståndet säkert 1- 2 minuter. Grrr.

Nedan bild från Balders där jag har på mig en Aclima lightwool- underställströja. Ingen fara att börja frysa här heller efter passen när ull värmer så bra och inte blir blött på samma sätt.