Min kropp förvånade mig!

Idag blev det en 3:e plats på Vår Ruset (egentligen är det ju ingen regelrätt tävling, men jag var trots det 3:a i mål). Kul och förvånande då jag inte kände mig vidare pigg på uppvärmningen.

Efter snack med Andreas i söndags började jag äta normalt igen i går för att fylla på mina tömda depåer, annars hade jag aldrig tagit mig igenom Vårruset med någorlunda tempo. Hb- värdet har också gått upp ganska bra på en vecka, det går åt rätt håll. Inga 116 iaf!

Idag sprang jag mitt tempo och gjorde mitt lopp och jag fick ett härligt och mestdels behagligt lopp (såklart slutet var jobbigt dock) där jag kunde njuta av att kunna springa! Jag var aldrig sådär supertrött från början som jag kan bli ibland när jag är ur form utan första 3 km var ren njutning. Kanske någon såg ett litet leende på mina läppar. Superhärligt och skönt! Jag drogs aldrig med i någon annans tempo utan sprang i min takt. Kul, kul att det börjar kännas bättre!

Låg 2:a ett tag, men en tjej (Sanna Svanebo) kom och sprang om mig när det var svagt motlut uppförs och jag frestades aldrig att försöka hänga med då jag vet att hon är mycket bättre uppförs= märktes tydligt på Terräng DM. Jag sprang istället på i mitt eget tempo och tog mig i mål som 3:a, kanske ca 8 sek efter Sanna och okänt antal sekunder efter Anna Quale.

Jag behöver tävla mig lite i form och bli bättre att springa uppförs, men det tar sig.

Min team mate Bodil (sambo med Sundsvalls MTB- cyklist) var även hon nöjd med loppet och blev 5:a eller 6:a. Vi sporrar verkligen varandra på träning och det ska vi fortsätta med!

Gammal bild från träning nedan.